Ja, vad ska jag göra åt mig själv?

Jag har svårt att gå på vissa möten, jag är okoncentrerad och oftast jättefnissig. Fnissig när man är 37 år, det är ju skitlöjlig. Vid min ålder ska man kunna vara seriös och anteckna och nicka igenkännande och ställa otroligt intelligenta frågor. Inte, som jag, bryta ihop och svälja fniss som till slut brister och det blir ett sånt där snarkande ljud i näsan.
Är jag vuxen?
Vad är vuxet?
Hur beter sig en vuxen människa?
Vem bestämmer vad som är vuxet?
Jag förstår att dem som håller i ett möte förväntar sig att de som kommer uppträder vuxet. Det gör jag själv. Speciellt om jag har viktiga saker att tala om, saker som är viktiga för mig och som känns viktigt att dem jag håller mötet för tar del av.
Men blir så oerhört fnissig när jag går på ett möte där alla är så seriösa och vuxna. Då vill jag balla ur och skratta. När jag inte kan/får det blir det ju ännu roligare, då kan jag tillochmed skratta så att jag kissar på mig och måste gå ut därifrån och kanske gråta en skvätt innan jag kan samla mig och gå in på mötet igen, bara för att se det roliga i detta skamliga och börja om igen....
Ja, vad ska jag göra åt mig själv? Jag är så jävla irriterande. Barnslig och patetisk.

Jag tror jag blev så här när jag bestämmde mig för att välja glädje. Hör jag nåt som jag tycker är roligt så måste jag få skratta, sedan om det blir på ett möte eller kanske i en kyrka eller på bibblan, det struntar jag i faktiskt. Det finns så mycket att gråta för så då måste det finnas skratt att väga upp det med.
Jag är ju en känslomänniska. Gråter lätt och skrattar lätt. Det är en gåva. Jag vägrar bli en människa som inte kan visa känslor, som inte vågar visa när jag blir ledsen eller blir glad. Sedan kan jag bara be om ursäkt att dessa känsloyttringar kommer vid "fel" tillfälle. (Fel enligt vem..?)

På kvällens föräldrarmöte var det ordet "gosdjursparty" som fick mig att balla ur. Det är ju en sådan rolig och gullig grej. Ett gäng barn som tar med sig sina gosdjur och leker party. Haha, det är ju skitkul. Vilken grej!


Tänk att få "skratta arselet av sig" en gång om dagen. Det är mitt mål här i livet.

Kram på er
/S

Kommentarer
Postat av: Christine

Om du någon dag inte lyckats skratta ordentligt, messa mig, så kommer jag över med min aaaaappselut bästa gosekermit och parrttar lite i ditt kök.

2010-08-18 @ 07:49:05
Postat av: Anonym

Asgarv är vårat förnamn när vi är tillsammans. Du är så rolig att "leka med". Jag önskar att jag hade varit med. Bra skrivet, vilken känsla du har när du skriver. Sist jag fick en fniss attack var när jag skulle sjunga med gänget i Valbo kyrka. Såg du Tobbes fniss attack i sista avsnittet av En annan del av köping så skulle du har börjat skratta oavsett var du befann dig. kram kompis

2010-08-20 @ 19:03:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0