Julros & Emaljskylt
Därför åkte jag till Wallewin http://www.wallewin.se/ och köpte mig en julros. Alltså jag älskar julrosor och har år efter år suktat efter att ha en alldeles egen. Och idag slutade jag sukta och köpte mig en.
Nu står den där i köksfönstret och är så otroligt vacker. Sedan berättade hon som äger Wallewin att till våren ska jag plantera ut den för har man tur kan den bli som en buske som blommar på hösten, så det ska jag verkligen göra!
Efter denna första egna julklappen gick jag över till Madame Nyberg http://madamenyberg.blogspot.com/ för att kolla lite, det var första gången jag var in där idag. Jag har hört så mycket gott om denna affär att det liksom var dags för mig att gå in där.
Och mycket riktigt var det rätt så mycket som passade mig där. Jag är ju galen i gamla plåtburkar och emaljskyltar och där fanns det att handla. Tyvärr var inte burkarna hon hade på en hylla vid kassan till salu för de "hörde till huset" men skyltar fanns det och jag köpte en som jag har hängt på ytterdörren.
Sedan så handlade jag inget mer.
Åkte förbi McDonalds på vägen hem och det var verkligen en upplevelse. Alltså jag fattar inte hur folk orkar åka till Köpis vareviga helg, inte en parkering var ledig. Så himla skönt att jag slipper gå där och trängas.. Men så kom jag på att i morgon klockan ett måste jag ju vara på Köpis när Molly ska sjunga. Måste nog ta en lugnande tablett innan...
Just nu har jag pippi på att göra islyktor. Fint blir det på kvällen när man tänder.
Nu ska jag ladda lite inför kvällens Lusse-cup på Sportis. Hoppas ungdomarna dyker upp!
/SH
Trixie
Fredagskväll utan karamellkungen är en ny och hemsk upplevelse för mig. Visserligen åt jag inte godis förra fredagen heller men då var ju jag och Stefan på bio (utan godis) och sedan gick vi och åt på O´Learys. Men idag så gick jag och fredagshandlade och ignorerade karamellkungens slamrande lådor. Jag gick förbi och jag kände mig stolt för att jag kunde motstå.
Vi åkte och badade istället idag. Eller barnen badade och jag satt med mina barfota fötter på en plaststol och läste Amelia istället. Ganska skönt sätt att tillbringa en fredagseftermiddag på. Men för att kunna njuta av en stund på Valbobadet så måste man glömma sina odammsugna golv därhemma, glömma tvättkorg och obäddade sängar. Innan vi kom i väg till badet tänkte jag att vi skiter i det, för jag var så oerhört stressad över just de grejer som jag nämnde. Men jag hade bestämt mig för att göra det och åkte dit med en nyinköpt Amelia och bara satt medans barnen lekte och badade. Och jäklar vad bra jag var på att glömma alla måsten. Rekomenderar det starkt!
Bonusen på badet var att det var en strid ström av gubbar som fredagsbastade i den vedeldade bastun. En del hade kaffe med sig, en del öl och chips, en gubbe badade i kalsongerna, en var så jäkla hårig och en var helt hårfri. Väldigt intressant var det.
Molly fixade tacosen ikväll. Vicky kom och åt med oss medans hennes flicka var på disco. Det var supertrevligt! Jag är så glad över min vän Vicky, skulle känna mig fattig utan henne.
Molly klädde ut sig till sitt alterego Trixie.... Men vad ska det bli av den ungen?? Behöver jag vara orolig?
På onsdag ska hon till Helges och provsjunga. Vad blir nästa grej?
Stackars Leo vill spela innebandy men det finns inget lag för honom. Han vill också spela tennis så det har jag lovat att jag ska kolla upp. Lilla älskade Leo.
Men men. Det är en bra fredag utan Karamellkungen. Hoppas det blir fler.
SMS
Alltså tonåringar (nu drar jag alla över en kam för nästan alla är så) tar inte till sig information de får, utan de måste fråga om och om igen om samma sak. Själv vill jag skicka så få sms som möjligt så jag skickar iväg ett väl genomtänkt meddelande där all information om en viss händelse får plats. Ett sms som vilken tonåring som helst förstår och som de kan spara utifall de glömmer.
Men icke.
Roligast (?) är faktiskt dem som skickar ett sms till mig som ser ut så här "Jag vill vara med på hockeyn". Jaha, då måste ju jag messa tillbaka och fråga vad den personen heter. *pling* "Johan". Jaha, ännu ett sms *i efternamn?* När jag sedan får efternamnet skickar jag tillbaka den information Johan behöver för att få en hockeybiljett, får då ett "ok" och en smiley. Sedan förlöper nån timme så plingar det till igen, då vill Johan veta om en kompis också kan följa med på hockey, jag svara javisst, vad heter kompisen? "Robin". Och så håller det på så där.
Vissa dagar har jag fått och skickat säkert 300 sms.
Ibland får jag riktig ångest när min telefon piper till. För jag vet att det innebär jobb och att jag måste vara på alerten. Min styrelse säger åt mig att stänga av mobilen när jag är ledig men det är inte så lätt. Jag vill ha tonåringar till verksamheten och jag månar om dem allihopa. Det är svårt att stänga av den.
Vissa perioder hatar jag min mobil och slänger iväg den när det ringer eller piper. Drabbas då av dåligt samvete och ringer upp efter fem minuter.....
Ikväll är det filmmaraton på jobbet. Gissa om det har pipit i min telefon idag. Och jag som inte ens jobbar i natt....
Ladies night
Alltså jag har nåt emot tillställningar med halvbra artister. Ungefär som en halvbra show som underhåller till ett julbord, eller ett taskigt uppträdande av några amatörer på en sommarteater. Det nästan kryper i kroppen på mig att behöva genomlida nåt sådant.
Sedan att en show bara vänder sig till en speciell grupp gör det hela ännu mer spyfärdigt. Igår när vi anlände till Läkerol så hade jag det jobbigt. Bara en massa tjejer som slösat ordentligt på fondation och puder och som klätt på sig det finaste(?) de har och som tvångsmässigt försöker ha roligt. Som skrattar falskt och högt och som tror dom är skitsexig när de dansar fram till någon de inte har träffat på länge.
Det som var positivt i all parfymsvärm var att det var väldigt blandad ålder. Träffade A´s mormor som är 65. Träffade tjejer i min egen ålder och tjejer som var 15 år yngre.
Väl dags för middag blev vi tilldelad bordet med överdragna stolar närmast den lilla scenen som artisterna springer ut på. U och jag närmast. Då började även en sådan fördomsfull människa som jag tina. Det kanske skulle bli bra ändå...?
Maten var kyckling och mannagrynsgröt (nej, det var polenta, men konstistenser var som mannagryn. Det var bara saftsåsen som fattades..). Det är ju också en grej det här med maten. Bara för att det är tjejer så ska det vara polenta till. Hade det varit en kväll för bara karlar så kan jag ge mig fan på att det serverades potatisgratäng till. Nåt rejält liksom. Men, maten var ok. Jag blev mätt.
Vad är det med mig. Varför är jag så fördomsfull?? Hur har min image blivit att jag inte är så lättköpt? När blev jag den "svåra" som inte ska följa med strömmen? Jag tittar inte på idol. Jag äter inte tacos på fredagar. Dricker inte vin ur tetra utan ur flaska. Vem tror jag att jag är?????
Sedan började då showen. Och jag förbannar mig själv att jag är så lättsåld. Började jubla och skrika och dansa som om dessa herrar var det vackraste jag visste.
Tyckte det var skitbra helt enkelt. Just då.
Det är en sak till som jag inte heller förstår. Om man nu har betalt rätt mycket pengar för att käka middag och se en show varför dricker då en del så himla mycket att de somnar när showen börjar??
Efter showen var det INTE jag som stuffade vidare till Harrys eller Heartan. Bara därför att vi inte kom in. Det var fullt.
Så jag och direktören tog en McFeast och blev hemskjutsad av en 19årig bekant.
Men, att det var en rolig kväll, det kan jag hålla med om!! Den stora behållningen var den "goodibag" som vi på vita stolar fick!
// Jag betalade inte en krona för min kväll, det var betalning för mitt slit att göra reklam för just ladies night//
Så nära stod vi =)
Varför köper jag inte baguetter på Coop??
Undrar varför jag alltid ska prova på nya recept när jag ska ha fest eller ska ta med någonting på fest. Varför tar jag inte något gammalt beprövat??
Ikväll ska vi på Kräftskiva hos Spåls och jag ska ta med baguetter och en jättegod röra med bacon och blomkål, två grejer som syster Helena bjöd oss på när vi var där i augusti. Jättegott var det och det är ju enkelt att baka lite baguetter... Enkelt är ett lätt ord att säga.
Jag började baka redan i går, för det är ett sådant recept med "dag ett och dag två", redan där borde jag ha förstått att det skulle bli krångligt. Ok, "deg ett" gick rätt bra, in med det i kylen över natten.
"Dag två" är en liknande deg förrutom att jag ska tillsätta socker och "deg ett", svirra ihop det i 15 minuter. Ok, min deg ser just nu inte ut som en deg. Det ser ut som en seg polkagris-smet. Pust... Hoppas den ordnar till sig efter jäsningen.
Efter jäsningen ska den bakas ut och jäsas en gång till, sedan ska den in i en viss temperatur som sedan ska sänkas när baguetterna fått färg.
VARFÖR KÖPER JAG INTE BAGUETTER PÅ COOP?????????????
Varför stoppar ingen mig när jag säger "jag kan baka bröd"!?
Min lilla mamma är jätteduktig på att baka bröd. Min äldsta syster likaså.
Under hela min uppväxt har jag ätit hembakt bröd. Det var en fest om hon nån gång i bland köpte "blåvits limpa". Mina vänner tyckte det var härligt att alltid få hembakta thekakor eller frallor medans jag blev glad om jag blev bjuden på köpt rost-limpa.
Det är bara att konstatera att jag har inte "bakabrödgenen". Jag är bättre på att köpa bröd. 
Bild på baguette som någon ANNAN har bakat.
Nu är det bara att vänta och se.
Färgar väl håret under tiden...
Söndagsmiddag
Så här nöjd känner jag mig efter en vällagad middag...
Annars händer väl det inte så värst mycket i mitt liv. Hade en supermysig eftermiddag med Molly på stan i fredags. Vi hade shoppingrunda. Hennes första egna shoppingrunda med mamma. Och mamma sa inte "nej" hon sa "ja" och båda var lyckliga. Tre par örhängen, två par byxor och två tröjor rikare blev hon. Och just ja, en basker köpte hon också. Det känns som hennes klädval går i Paris-tema...
Inatt hade vi besök av världens största katt. Den hade smitit in i huset när jag låg och sov, tydligen hade jag lämnat bakdörren lite på glänt för när Stefan kom hem efter spelningen på CC så stod den halvöppen och han såg en annan katt. Så klart så väckte han mig, och jag upp och jagade ut katten som gömt sig under Mollys säng. Stella hade skitit på sig av blotta förskräckelsen så det blev till att skura golvet halv tre i natt. När jag väl låg i sängen igen undrade jag varför väckte han mig? Han måste kunnat ha klarat det där själv... Ibland blir jag förvånad över både mig själv och honom...
Sigge och Stella börjar bli vänner, de kan tillochmed äta bredvid varandra nu.
Tog en lång promenad med bästa-Ullis igår. Vi gick 8 kilometer och vi hann prata med varandra massor. Gud vad härligt det är med vänner! Jag har så himla många vänner som jag älskar på olika sätt
// Idag är det 11 år sedan min älskade pappa dog. För elva år sedan var detta den värsta dagen i mitt liv Det går inte en dag utan att jag tänker eller pratar om honom. Så många minnen, så många härliga minnen av min pappa. Jag är så avundsjuk på alla er som har en pappa i livet. Ta hand om honom, tillbringa så mycket tid ni kan med honom, berätta hur mycket ni tycker om honom. Det gjorde jag. Jag hade ingenting otalt med pappa när han dog och det är faktiskt så skönt.
Jag älskar dig pappa-Janne!//
/ sofia
Bilder från semestern
Vi åkte igenom Köping på väg ner till Åhus...
...och vi stannade till i Gränna där Leo köpte en...Penna.
Goda, varma och nygjorda polkagrisar =)
Syster Helena bjöd på svenska kräftor och maffig efterrätt.
En varm stranddag blev det. Kallt i vattnet.
Lite hopp från en brygga i Ystad.
Lite fler hopp.
Molly tittar ut över havet vid Haväng. Ulf Lundell bor i Haväng och han har döpt en av sina bästa skivor till "Måne över Haväng", lyssna på den, och njut!
En bild där jag är med. Ser ut som en kärring så det måste jag göra nåt åt. På måndag..
Det är skönt med semester och det är skönt att komma hem. Det är härligt att dela gemensamma upplevelser, nåt som bara vi ivår familj vet nåt om. Om fem veckor har vi semester igen, då ska vi till Paris. Det ser jag mycket fram emot.
---------------------------
Min brorsas yngsta grabb Herman fyller åtta år idag. Herman är en härlig kille!
Tack och hej!
Österlen
Jag och syster tog en tur till fiket OlofViktors där vi drack kaffe och käkade god, hembakt smörgås och till efterrätt citron cheesecake.
http://www.olofviktors.se/index.jsp?id=1&akt=1&sub=0&lang=
Sedan stannade vi till vid en härlig liten vit butik med massor av olika saker, tex små tvålar med bastsnöre och madonnafigurer på flaskor. Jag åkte därifrån med en emaljskylt. Det liksom blir så jämt när jag ska handla nåt, då köper jag något som är snarlikt det jag redan har. En emaljskylt eller en plåtburk...
Vi åkte även ner till äppelmusteriet i Kivik. Där gick Björn Ranelid efter vägen och rastade sin foxterrier.
Jag köpte kräm och marmelad i butiken.
Nu är vi tillbaka i Åhus och snart ska vi till lilla mamma för hon ska bjuda på kålpudding i kväll. Syster har bakat en äppelpaj till efterrätt.
Mycket av det goda blir det när vi är på semester. Det är fika dit och efterrätt hit och däremellan någon glass och gärna lite lakrits. Men på måndag är det slut på sådana dagar. Då jävlar ska jag börja äta gröt igen till frukost och frukt till mellanmål. Fan byxorna sitter inte bra nu...
Jag hatar förövrigt försäkringskassan. De har slarvat bort ett läkarintyg så nu dröjer det väl en miljon veckor innan jag får pengar därifrån. Är det mitt eller deras fel????? De får för fan stå för att de gjort fel och fixa kopia på intyget själv!!
Igår tillbringade vi dagen på Äspets härliga strand. Barnen lekte i sanden hela dagen och vi låg och jäste i varsin solstol. Gud vad solen tog fast vi inte tyckte att det var så särskilt varmt. På kvällen bjöd vi Anders och Helena på Handelsbaren där det var sushikväll. Gott!!
Snacka om att man går ner i varv när man är på semester. Jag gäspar och gäspar hela tiden..
/SO
Tacksamhet <3
Det känns som om det har vänt nu. Alltså inte sommaren utan Leos körtelfeber. Efter en halv natt på Barnkliniken och nya blodprover och återbesök nu på morgonen, kändes det som om det har vänt. Han är gladare, piggare och betydligt tydligare röst. Gud vad skönt!!!
Hur orolig kan en mamma bli när ett barn blir sjukt?! Hela tillvaron liksom stannar upp och allt kretsar kring personen som är sjuk. Den här veckan har varit som i en dimma, all min ork har gått åt till Leo. Ork att oroa mig för att han ska bli sämre.
Dåligt samvete är liksom efternamnet när någon blir sjuk. Det finns alltid någon som kommer i kläm, i det här fallet Molly. Jag har nog inte varit världens bästa Molly-Mamma. Jag har inte orkat. Tur att Nettan en dag kom och tog med Molly på stan för lite shopping och bio. I bland önskar man att mor och far föräldrar inte var så aktiv i sitt eget liv med intressen och sommarstugor osv. Faktiskt har jag känt mig ensam den här veckan. Jag är stark i sådana här situationer och jag/vi klarar oss. Men ibland skulle det vara så skönt att bara lämna ifrån sig allt några dagar...
//Några dagar skulle vara roligt att göra något oplanerat. Ta bilen och kanske åka till Stockholm, kanske tälta vid någon strand och simma naken i sjön. Äta smågodis en hel dag. Skita i lunch och kvällsmat. Dricka lådvin och vrålskratta i en sovsäck...Men, men. Är man vuxen så är man, verkar det som.
När slutade mitt liv att vara oplanerat??? När slutade jag vara spontan?? Varför slutade jag att tänka "det löser sig"? Är det så att jag har blivit för bekväm? Har orken börjat tryta?
Är det nåt fel på mig för att jag vill göra någonting ibland utan mina barn???
Nej, är svaret, det vet jag. Men har man ingen som kan ta barnen med kort varsel är det inte så lätt att vara oplanerad... Dessutom ligger alltid det dåliga samvetet nerpackat i väskan.//
I natt när Leo och jag var på Barnkliniken instängt i ett gult, tråkigt rum med tråkiga tidningar skickade vi in en önskan till "vaken" i P4. Vår önskan kom med, klicka på länken så får du höra http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2689#autoplay=%2Fapi%2Fradio%2Fradio.aspx%3Ftype%3Dbroadcast%26id%3D2502579%26codingformat%3D.m4a%26metafile%3Dasx
Jag är så oerhört tacksam för att Leo är på bättringsvägen, tacksam för att han kan bli bättre. Mina tankar går till de barn och till de föräldrar som drabbas av sjukdomar som inte går att bota. Jag kan bara ana hur de känner och vad de går igenom.. Jag/vi har känt av en simpel körtelfeber, en jävla futtig sjukdom om man jämför med alla hemska sjukdomar och tragedier som barn kan drabbas av. Men ändå så är jag glad, för Leo´s skull. För min fina, duktiga son!!
/s
Bilder
Morgonpromenad med Ranelid
Smög upp och satte på mig springskorna, tryckte i mig en banan och ett glas mjölk sedan gick jag på min dagliga morgonpromenad. Finns det något härligare än att ensam promenera runt byn tidigt en morgon? Eller, idag gick jag ju ovanligt sent men eftersom det är söndag så mötte jag ingen. Blev otroligt glad när jag upptäckte att Björn Ranelid var på radion. Han satt i sitt hem i Kivik på Österlen och sände program. Jag har varit mycket på Österlen så jag vet hur vackert det är där med alla äppelträd och alla härligt böljande kullar och havet som är så nära. Jag älskar Österlen! Dessutom, kanske inte älskar men iallafall gillar, jag Björn Ranelid. Vilken människa att beskriva omgivningar och känslor. Jag blir ibland tårögd när jag lyssnar på honom. Han pratar så varmt om sin fru och han är tacksam över livet.
När jag kom hem igen efter en timmes promenad upptäckte jag att kaffet var slut, så det fick bli Tempo. Passade även på att köpa lite nybakt bröd när jag ändå var det. Lite lyxigt får man väl ha det...? Åter hemma hade barnen fortfarande inte vaknat så jag fortsatte att lyssna på Ranelid och hans inbjudna gäster, fiskaren Bosse ( eller var det Ola?) och äppelodlarna Karl och Margitta (?). I sändningen hörde man Björns hund som tassade fram och tillbaka, då log jag. Min humor är ju lite speciell...
Städade hela köket, åt frukost samt packade badväskan innan Molly dök upp med sin frisyr. Med ett ständigt blött hår så får hon de mest fantastiska frisyrer under natten. I går morse såg hon ut som farmor..
Leo väckte jag kvart över tio. Han kom ner och sa "är det nån som vet vilken som fyller år i morgon?" För i morgon fyller Leo sex år. Min stora lilla kille....
Dagen har spenderats på Rullsand. Det som slår mig är hur mycket folk är tatuerade nu för tiden. Alltså det är inte ens snyggt när det blir så mycket. En otatuerad man eller kvinna är sällsynt idag. Stefan är ett sällsynt exemplar. Själv tatuerade jag in en kolibri med en ros i munnen på en lunchrast i gymnasiet. Kattis och jag satt och fikade när vi sa "ska vi gå och tatuera oss?" och så gjorde vi det. Kanske inte det mest genomtänkta beslutet i mitt liv men ändå så är det ingenting jag ångrar.
Rockarn är hemma igen. Kanske något hes. Jag är glad att han är hemma och det är väl bra..? Måste vara en anledning till att jag är gift med honom =)
//S
Midsommardag
För sisodär tjugo år sedan bestod midsommardagen av flottig mat, törst, småfnittrande i fel sovsäck och hångel. Bakis och trött. Men som sagt, det var tjugo år sedan...Längtar jag tillbaka. Ja. Livet var rätt okomplicerat på en komplicerat sätt. Okomlicerat för vi gjorde vad som ramlade på oss, komplicerat för vi nästan aldrig hade pengar. Det fanns en längtan efter jobb och flytta hemifrån ändå så gjorde man inte ett skit för att spara pengar. Visst hade jag sommarjobb och fick lön men det gick ju till pizza, cigg och alkohol.
Midsommar i Johnnys stuga 1990. Den var rolig. Kent, Johnny, Putte, Mathias, Stefan, Kattis, Pia och Jag. Undrar om inte Granlund var med också. Putte hade en gammal grön 240 och Mathias en röd opel. Mat och sprit och cigaretter, en huvtröja och en sovsäck. Vi grillade och drack, sjöng och spelade gitarr. Tjejerna åkte med Putte ner till sjön och badade, jag körde Puttes bil rätt på en sten så att hela framskärmen stod rätt ut... Efter världens party och hångel med fel kille åkte vi hem igen, via Bojepps i Hedesunda där vi snodde två parasoll vilka Kent och Johnny tror jag hade på sina balkonger ett par år efteråt.
Det var tider. Roliga härliga mötet med vänner.
Nu har vi alla skaffat barn och köpt hus och är så jäkla vuxna. Både på gott och ont. Jag saknar mina obundna goa vänner...
Fast nu när jag ligger med datorn i knät i hammocken och solen lyser in, när jag hör barnen och älsklingen sitter bredvid (för övrig den killen jag hånglade med 1990 som då var fel) känner jag att NU är bästa tid.
Jag lever min dröm. Det var detta jag drömde om 17 år gammal delandes en sovsäck med Stefan, då bara en dröm, nu en verklighet.
Midsommar hos svärmor 2010 var trevlig. God mat, midsommarfirande på traditionellt vis med stångresning och femkamp, snaps och "orren". Barnen finklädda och skratt runt bordet.
Jag gillar att vara i Falun. Jag gillar att umgås med Marianne och Perolov, med Anna och Mathias. Vi har roligt tillsammans. Jag gillar att våra barn är så bra kompis med sina kusiner.
Det är alldeles tyst på Hådevägen denna midsommardag. Alla tycks låta gräsklippare och trimmers vara. Stella balanserar på altanräcket jagandes mygg. Leo rasslar med Lego. Solen bränner lite på kinden.
En bra midsommardag!
Onsdag, dag tre på semestern..
I dag har jag äntligen köpt nya spring-skor. I flera månader har jag promenerat runt i ett par dåliga Asics-dojjor som gör att jag får ont i ena knät. Men att köpa ett par nya, bra skor kostar, och jag har varit jäkligt snål mot mig själv senaste månaderna och ett par skor har stått väldigt långt ner på listan. Men idag så hände det.
Sprang in på Stadium med ungarna hack i häl med siktet inställt på skoavdelningen. Såg dock en snygg bikini på vägen, grabbade den (trots att jag redan innan visste att storleken var fel) och sprang in i provhytten. Hytte med fingret åt kidsen för att de skulle hålla sams medans jag bara skulle rinna i bikini-byxorna. Rinna var dock fel ord. Det såg för jävligt ut. Det bluffade ut både upptill och ner på låren. Jävla-skit affär. De måste ha mixtrat med storlekarna. Tyget i bikinin har inte stretch, alltså det gav inte med sig för fem öre. Blev så irriterad på detta påfund att jag satte på mig tightsen bakochfram vilket jag märkte när jag skulle gå ut ur provhytten, så in i igen och av med dem och vända.
Bara för att jäklas hängde jag bikinin på fel hängare i affären. Den blå jag provade hängde jag bland de rosa. Lite skit ska de ha när de gör om storlekar hit och dit.
Hittade kidsen på varsin skateboard... Men jag lät dem faktiskt vara. Ville ha lite lugn och ro när jag provade skor (vilket är det enda plagg jag kan prova utan att få ångest...). Redan efter tre par hittade jag rätt. Ett par vita adidas med vinröda streck. Snygga och sköna.
Betalade utan att varken kolla eller lyssna på hur mycket de kostade.
Efter denna pärs åkte vi till Valbobadet för Leo går ju på simskola.
På en filt bredvid våran låg mina favvo-tjejer Line och Lellen. Leo är väldigt förtjust i dessa flickor och roade sig med att doppa sig för att sedan lägga sig på dem. Det var roligt, ett tag. Men saker och ting kan lätt gå överstyr när det gäller Leo så tillslut fick jag hota honom med tv-spels-förbud om han inte slutade och då slutade han tvärt. Han började istället spela vänd tia med dom. Det var bättre. 
Lellen ska mata Stella i helgen. Lellen är toppen och superbra!! Hoppas Molly blir lika hjälpsam och gullig som Lellen är. (Och Line också såklart :)
Nu på kvällen har jag gått omkring i en alldeles för tight rosa t-shirt som det står "ladys army" på. Vi har delat ut flyers till ladies night som kommer till Gävle i oktober. Kolla in www.ladiesnight.se
Träffade på Niklas Bäckström och då passade vi på att fota oss med honom. Jag stog jättenära honom och jag kan säga att han luktade svett.. Men men tjänar man jättemånga miljoner per år får han väl lukta lite svett. Jag kommer nog inte stå så nära någon igen som har så mycket pengar.
Innan jag åkte hem var jag till köpis och köpte en present till fröken Pulla. Hon blir nog glad.
Just nu ligger två barn i sina sängar och kollar på film, det tredje barnet är uppe i ån och fiskar, det fjärde barnet (Stefan) ligger i Soffan och glor på fotboll, Söta Stella ligger som en kringla på fönsterbrädan, Fet-Sigge har hållt sig undan hela dagen och jag själv motiverar mig för ett styrkepass på gymmet klockan åtta i morgon bitti.
//S
Saida Hägglund ?
Skönt att det inte var nåt allvarligt men det jag ska ta allvarligt på är att jag kände att det var nåt. Det är inte första gången det har blivit så här utan det är nåt hos mig som varslar.
För två år sedan var det en notis i tidningen om att två män hade drunknat i Hedesunda. Genast fick jag en ond aning och ringde morsan och bad henne i sin tur ringa sin kompis som bor därute för jag anade att det var hennes man. Och mycket riktig, jag hade rätt... Synd bara att jag inte ser innan saker händer, det vore ju faktiskt bättre...
Jag vet att mamma också känner på sig saker och drömmer sanndrömmar. Det är väl nåt genetiskt.
När pappa dog kände jag inte av det just då, men jag hade i flera år haft en sådan känsla i kroppen. Ungefär ett år efter han dött sa jag till min syster Nettan att "fan, jag drömmer inte om farsan längre. Jag önskar att han kom och hälsade på mig, det är så längesedan nu". Och samma natt drömde jag att han kom och sa att han minsann hade koll på mig men att hade ju fler barn som han var tvungen att se till...
Ofta berättar jag inte vad jag drömmer, jag blir liksom rädd för att folk ska tycka att jag är helt weird.
Knäpp eller inte. I morgon är det Leos sista dag på dagis och vi har köpt tårta till fröknarna och present till avdelningen. Leo riktigt längtar efter den här sista dagen. Och, jag lovar, jag ska inte gråta!!
Puss
S
Skärpning GD!
Två "hjälpisar" hade jag med mig också. Lellen och Emma, två fina tjejer som går i ettan på gymnasiet och som ställer upp och hjälper mig och "Soffan" så fort jag ber dem. Igår var de med mig redan två timmar innan skolavslutningen i Furuvik startade. Vi ställde iordning garderoben och vi fick chansen att lyssna på soundchecken med Erik Saade. Det var vi tre och ljudkillarna som satt och lyssnade. Efteråt ropade jag på Erik och han kom och satte sig mellan tjejerna så att jag fick knäppa kort. Gissa om dom gillade det...
Och, ja, han är lika fin i verkligheten....Hade jag inte varit 17 år (!) äldre än lillkillen hade nog jag också rodnat lite.. Fan, 17 år äldre. Jag kom ihåg när jag var 20 och någon gubbe var 37, det var ju så jäkla gammalt och fy vad han såg ut och bla bla... Nu är det jag som är 37. Men, glöm och gå vidare!
Sov som en kratta inatt. Jag har tendens att göra det när jag har varit igång många timmar. Jag liksom drömde att jag var vaken och fortfarande var i Furuvik, fast i drömmen så sov jag. Skumt.
Vaknade halv nio, gick ner och hämtade tidningen och satte mej på trappen och läste. Stella skuttade runt och jagade maskros-fluff. Läste om gårdagen i tidningen och den var ungefär lika som förra årets "danefter-artikel". Bild på karusell, killar som vunnit choklad och somriga flickor. "Åka karusell och äta karamell" hade reportern skrivit. Bläää! Varför skicka ut en journalist som skriver sådär?? Ungefär som om det var lågstadiet som var där. Varför besökte dom inte Paintballen? Varför inte en bild vid elva när flera hundra tonåringar dansar i skum? Varför kan de inte följa tre tjejer redan från morgonen och deras förväntningar inför kvällen, varför de vågar vara stolt och nykter en skolavslutning??
http://gd.se/nyheter/gavle/1.2090697-3-000-nyktra-ungdomar-intog-furuviksparken
Under all kritik GD!!!
Tror jag tillochmed ska dra iväg ett mail till GD och berätta vad jag tycker.
Efter denna tråkiga läsning gick jag upp till en ledig Molly och kröp ner i hennes säng och kollade på " Tsatsiki, Morsan och Polisen" världens bästa film enligt mig. Vilken värme och vilken härlig humor det är i den filmen. Tänk scenen när morsan går in till rektorn för Tsatsiki har blivit slagen på skolgården, när hon rafsar ner alla papprena på skrivbordet och är skitarg men avslutar med ett vänligt "hej då". Så jäkla härligt!! Och Tsatsiki, hur söt är inte han..?
Molly och jag polerade bilen, för jag skulle studentköra. Vaste of time. Bilen gick sönder efter ett varv på stan. Började koka så Stefan fick rycka ut och konstatera att saker måste bytas ut. Stackars studenten fick åka hem med någon annan....
Leo sover på dagis i natt. Under utflykten idag har han blivit kär. I Elsa. De satt bredvid varandra på bussen och hon frågade om inte han kunde vara kär i henne och då sa han att han kunde det. Leos kompis Florian retade dem för att de var kära "så nu är inte Florian min vän längre". Ikväll på dagis ska de sova bredvid varandra. Leo och Elsa....
Och nu, läggdags!
Nothing...
Jag har skrivtorka.
Ingenting roligt händer. Eller så kan jag inte reflektera över dem.
Jag jobbar.
Jag har varit på kryssning.
Jag inser att jag tycker pensionärer, som varit det i över 15 år, är skit. Dom är giriga och egocentriska. De är gnälliga och de luktar illa. Och de gillar att åka Birka Paradise på tisdagar.
Jag äter alldeles för mycket godis.
Min dotter är förpubertal och erkänner aldrig att hon gör fel.
Min äldste son har köpt en hatt till familjens förvåning...
Min yngste son är fortfarande inte riktigt pigg.
Älsklingen har humor på samma nivå som Arne Hegerfors.
Idag har jag varit på Tempo tre gånger...
Myggorna har vaknat rätt ordentligt på Hådevägen.
Katten har varit borta i 48 timmar men kom tillbaka och sover nu i hammocken.
Min hunger är värst på kvällen.
Som sagt ingenting roligt händer. Min hjärna kanske går på lågvarv, min lust kanske har tagit semester. Men förr eller senare är jag tillbaka på banan igen..
//S
Bra/Dåligt
Har en sån jäkla träningsvärk, utfall och Sofia hör inte ihop. Jag går som jag vore 82 år...
Bra saker den här veckan:
Fika och Bio med bästa gänget.
Börja månadsspara för resa med bästa gänget.
Flygpengar från Kellogs cornflakes.
Jag har köpt examenskläder till barnen.
Dåliga saker den här veckan:
Människor som blir sur när mobilen är avstängd. Vem måste vara tillgänglig jämt????
En viss manlig person på banken som predikade om hur mycket det kostar att göra nya pengar (när jag kom med 62 något skrynkliga tjugolappar från fritidsgården).
Maskrosorna som invaderat vår trädgård.
Bikiniköp (ångest och helvete är vad det är...)
Bra saker den kommande veckan:
Birka-kryssning med Leo på tisdag.
Utskicken till sommarlägret är fixat.
Stefan är hemma.
Det finns mat i frysen=jag slipper åka och handla.
Katten Stella flyttar hem.
Dåliga saker den kommande veckan:
Pengaåtgången på kryssningen.
Kattlådan måste in.
Jag MÅSTE köpa en bikini.
//s
Glad men sur..
Jag känner mig slapp idag, känner för att bara masa runt med ett glas kaffe. Följa solens gång över gården. Kanske knipsa av någon gren på nåt gammalt träd, fundera över hur jag skulle vilja ha det i trädgården om jag hade tid att gräva runt och hade råd att köpa obegränsat med Rhodendendron och Magnoliaträd. Drömma lite. Stefan tycker att trädgården är bra som den är, han gillar inte när det blir för kalt och är, som jag sagt tidigare, livrädd när jag börjar såga och gräva.
Vi har ju skitstor tomt så det är omöjligt att ha fint i varenda litet hörn, även om jag ägnade hela min semester åt trädgården skulle det ändå finnas en skamvrå...
Projektet vi har i sommar är:
1) Bygga in poolen i en altan.
2) Få klart staketet som vi började med för två år sedan (...)
3) Måla om gammelgaraget och ladan.
Däremellan ska vi hinna med grillkvällar, varma dagar vi havet, umgås med vänner, åka till Furuvik, åka till Skåne, bara vara.
Jag inser redan nu att det är omöjligt...
Mollys flick-kompisar kommer hit idag. Dom ska till Köpis med egna pengar och kolla på Anna Bergendahl. Jag ska vara med som sambandscentral. Det är första gången Molly ska få gå på köpis lite själv. Det är stort. Själv var jag väl 7 år när jag och några kompisar åkte upp barfota till Köpis och gick runt, utan pengar. Fötterna såg ut som om jag hade gått igenom en majkase efteråt.
Om två veckor tar jag med flickorna på inspelningen av "Hannah Montana Spotlight" som ska sändas på Disney Channel. Det blir nog en upplevelse.
Det är maj, kom ihåg att njuta!!!
Förresten, svärmor stötte ihop med en av de män hon beundrar, Jan Eliasson.
Sofia-din böld i arslet =)
I morse satt jag och lyssnade på grundaren Anders Carlberg och jag inser hur jäkla perfekt jag är för mitt jobb. Synd bara att jag allt mer sällan får syssla med det jag brinner för och det som fick mig att börja jobba på fritidsgård. Att möta ungdomar är min passion och det jag tycker är fantastiskt roligt, jag gillar att vara en del i deras tonårstid och en hjälp och inspirationskälla för dem som tvivlar och tvekar. _
Eller, jag träffar dem och jag sms¨:ar och jag fixar och donar, men att sitta ner bredvid och prata och råda finns det inte mycket tid för.
Mest gillar jag spontana besök. Dom som "klackar" in på jobbet och lånar toan och som gillar att jag frågar om de har ätit frukost, har haft gympa, vad det var för lunch och om de har kärleken kvar. Ett sånt möte tar cirka 3,5 minut, 3,5 minut för mig men kanske en "heladagenkänsla" för tonåringen. Kanske är jag den enda under hela dagen som vågar fråga sådana frågor. Kanske är jag den enda som ser honom/henne under hela dagen...
Ibland har jag tonåringar som ligger under en filt i soffan på lunchrasten, som bara behöver någon som säger att det är ok att du ligger här. Vik ihop filten efter dig bara...
Sofia-din böld i arslet! Kanske ska marknadsföra en chatt som heter så. En lokal valbo-tonårs-chatt där ungdomarna kan vara anonyma och prata med mig om alla möjliga konstiga grejer. Chatten öppen söndagar 19-22. Ja, det får jag fundera på.
Det jag också måste fundera på är att jag inte kan vara allt alltid på jobbet. Jag vill så mycket men min tid är begränsad. I min drömvärld vill jag att det finns tre-fyra brinnande fritidsledare som fixar häftiga discon, som har lov-verksamhet och som har en fungerade musikstudio där det är uppbokat. Vilket lugnt Valbo vi skulle få. Tänk om politikerna kunde fatta någon gång att det är det vi ska satsa pengar på, mer pengar till eldsjälar som mer än gärna vill ha ungdomar till sin verksamhet.
Där jag jobbar finns det pengar till en eldsjäl, det är jag. Bedrövligt är ordet.
Ikväll har jag jobbat, jag har praktiskt tagit suttit på samma ställe i Soffan hela kvällen. Runt mig har det suttit 10-15 ungdomar, jag har sett och bekräftat dem, dom har bekräftat mig. Vi har pratat om valborg, sommarjobb, körkort bland annat. Klimatet kan kännas hårt för en utomstående (vuxen). En sådan kväll gör mig tillfredsställd, jag känner glädje, intresse och stolthet. Tre pelare som alla borde känna inför sitt jobb oavsett vart man än arbetar.
*kram*
Lellen, zumba och bröllopsdag
Jag har bestämt mig för att prova på zumba, det kommer nog passa mig. Dansa och skaka lite röv till lite schysst musik tillsammans med andra som också tror sig tycka det är roligt. På måndag ska jag prova. Jag behöver lite må-bra-hormoner och jag behöver något som fettförbränner lite. Känner jag mig själv kommer jag att få ett hysteriskt skrattanfall, jag skulle i vilket fall som helst behöva ett.
På onsdagmorgon ska jag även på ett spinning-pass, det är säkert 10 år sedan jag var på spinning sist. Glömmer aldrig synen av killen snett till vänster om mig i cirkeln vi satt och cyklade i som varken hade kalsonger eller innerbyxor i shortsen... En sådan tur har man väl bara en gång i livet?
Älsklingen är borta på jobb. På söndag har vi varit gift i fyra år. Ihop i femton år, förlovad i fjorton år och gift i fyra och fortfarande kär.
Vi gifte oss i Lofsdalen, borgligt med barnen och två vittnen. Samma dag tappade jag en bit av en tand, det syntes ingenting men det kändes...Vi sa ingenting till någon om att vi skulle gifta oss utan dagen efter satte vi in en annons i GD om att vi gjort det. Mamma ringde sex på morgonen dagen efter och frågade om jag ville ta livet av henne. Stackars kvinna hade satt morgonkaffet i halsen.
Min syster har varit gift i en miljon år, i samma karl. Hon får vackra presenter på bröllopsdagen, undrar om jag får nåt?
Eftersom jag skriver på min baby-dator så kan jag inte lägga upp några bilder från påsken i Falun.
