SOS-på liv och död.

I bland är man (jag) bara värd att få ta det lugnt en morgon. Jag tycker att jag de senaste veckorna har fruktansvärt stressiga mornar. Stressa för att få upp barnen ur sängen, stressa på dem att klä på sig, äta frukost, borsta tänderna, borsta håret, sätta på sig ytterkläderna osv osv.
Ibland när jag kommer till jobbet är jag helt slut och då har ju dagen bara börjat...

Men idag bestämde jag att jag, Sofia, skulle få ta det lugnt. Alltså jag stressade ju iväg barnen till skolan och så men sedan åkte jag hem igen.
Nu sitter jag vid köksbordet med ett glas kaffe, jag har precis lusläst tidningen och jag känner hur jag sakta repareras. Att högen med strykning är gigantisk och att det är hur smulit som helst på golvet struntar jag i nu.

I går var minst sagt en händelserik dag. Hämtade Molly vid tre för att vi skulle få lite "tjejtid" innan hon skulle träffa sin sångcoach på Helges. Hon fick välja vad vi skulle göra och då blev det självklart McDonalds.. Vi satt där och åt och småpratade lite och hade det jättemysigt. Då ringer telefonen och Johan från Helges berättade att lektionen var inställd på grund av sjukdom. Alltså Molly blev så besviken så att hon sjönk ihop två decimeter.
Fast eftersom jag hade en TV ibilen som fritidsgården Helges skulle ha svängde vi förbi där ändå, och då när vi kommer in berättar Johan att hade fått en avbokning så han kunde ta sig an Molly en stund.
En stund som blev jättelång, som blev en otroligt bra inspelning av Halleluja där Molly sjunger så fruktansvärt bra. Alltså Johan kan konsten att locka fram det bästa hos dessa små talanger.
Men iallafall när vi satt där och lyssnade på inspelningen knackade det på dörren och in kommer fyra poliser och ett tv-team från "sos-på liv och död". De är ute och spelar in det goda som händer i Gävle och bestämde sig för att filma musikverksamheten på Helges.
Så nu måste vi hålla utkik efter oss på tv.

Jättekonstig upplevelse, fast rolig!

Kvällen i går avslutades med pepptalk till en av mina tjejer på jobbet som behövde det. Jag börjar bli proffs på peptalk. Hoppas att de uppskattar det och tar till sig av mina tips och råd.
Jag har många fina tonåringar på jobbet. Vad skulle jag vara utan dem?

/Sofia


Kommentarer
Postat av: Line

Vi uppskattar dina pepptalk hur mycket som helst! Dina råd är väldigt nödvändiga, väldigt ofta! Du har hjälpt oss alla genom mycket, och du är en stor förebild för oss :)

2010-12-09 @ 10:32:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0