sofiasstory

Nu börjar en jobbig period för mig. Trodde jag var avgiftad men har upptäckt att det är jag inte. Verkligen inte. Faan för godis. Karamellkungen styr mitt liv, varje dag tänker jag på godis och nästa gång jag får äta godis. Är det då konstigt att jag går omkring och bär på tio kilo extra?
Nu blir det godisets högtid, påsken. Jag älskar påskgodis!! Det som blir jobbigt i år är att jag i nästan tre månader helt har avstått från detta för att få kontroll på vikten. Och faktiskt, 6,5 kilo lättare är jag. Allt borde vara frid och fröjd och jag borde vara väldigt nöjd. En påsk kan sabba allt för mig för jag är sådan som inte kan sluta äta när jag väl har börjat, jag har inget stopp. Jag äter tills jag är yr och får hjärtklappning.. Fy för detta beroende!!
Vad kommer detta ifrån? Vad är det som saknas i mitt liv? Varför äter jag fast jag vill vara smal och snygg (?)?
Undrar hur många gånger jag har analyserat detta och jag har inte kommit fram till ett skit. Acceptera det jag inte kan förändra. Eller?

Äh, det finns ett liv efter påsk också. Och viktväktarna finns kvar. Så faktiskt ska jag vräka i mig godis och ta konsekvenserna sedan, redan nästa onsdag. Visst kan jag känna att det är en viss "waste of time" men jag tror inte att jag går upp sex kilo över påsk.