sofiasstory

För några år sedan gjorde jag ett val. Jag valde att min familj är mycket viktigare än jobb och karriär. Jag vägrar låta jobbet ta överhanden i mitt liv så att mina barn, min man och mitt hem blir lidande. Att vara skild är inte min grej, fy för att vara skild och ha skitmycket att göra på jobbet.
I dag är jag glad att jag gjorde det valet i tid, innan allt säkert skulle gått åt helvete. För det vet jag att det skulle ha gjort.
 Att jobba i en förening betyder att det är mycket känsla i det man gör, det är barn och ungdomar man har att göra med, både de som är medlemmar och de som är anställd. Alla vill lika mycket och man stångas för att synas och bli bekräftad av skola, föräldrar, kollegor och kommun. Självklart vill jag allt detta, men framför allt vill jag att min familj fungerar. Jag vill njuta av "härochnu", att få cykla med mina barn till skolan, kanske stanna och kolla på en skitstor snigel, sitta och titta på en fotbollsträning, jag vill kunna diskutera vad barnen har sett på barnprogrammen och jag vill vara där när de berättar hur deras dag har varit. Inget kan eller får vara viktigare än det.
Men det sorgliga är att ibland möter jag motstånd i detta. -Jobbar du aldrig? -Hur kan du ha tid med det? -Varför gör inte ni det på er gård? Dessa är några av de frågor jag får. Sorgligt. Självklart har jag stora visioner när det gäller mitt jobb och jag tycker att jag gör mycket. Men jag väljer oftast att inte ta på mig så mycket att mina älsklingar därhemma inte känner att jag är närvarande. Vem kommer någonsin att tacka mig för att jag jobbar för mycket??
Självklart så jobbar jag mycket i perioder, med kvällsmöten och med en mobil som piper ständigt, och det går ju, ibland. Inte jämt.

Jag tycker jag har hittat balans i livet, efter mycket om och men har jag balans.

Jag dömer inte andra hur de lever sitt liv, vill de jobba häcken av sig så är det fine för mig, vill någon vara hemmafru så är det också ok. Alla har väl rätt att bestämma över sitt eget liv. Sån är jag, och döm inte mig för det...


Min älskade galna familj!!