För vems skull tänder jag ljuset?
Det snöar ute och jag kokar lingonsylt. Är så trött på köpe-sylt så jag var tvungen att koka lite egen eftersom jag hade några kilon i frysen. Så nu finns det sylt!
Nästa helg sätter jag upp stjärnorna i fönstren, helt obegripligt egentligen att hösten har gått så fort. Hösten som är min värstvärsta tid på året har swischat förbi utan ångest och hypokondri. Gud vad skönt det känns.
Nu är det "bara" julångesten kvar. Den som uppkommer när jag inte finner tid att köpa julklappar eller koka knäck (som ingen äter) eller att torka fönstren innan/om jag sätter upp julgardinerna. Men det är bara att inse. Jag kommer aldrig kunna fixa en Bullerby-jul där allt är välstädat och hembakt. Där det finns tid för pulkaåkning och rimstuga. Lika bra att sänka ribban.
Jag tror jag försöker skapa så fina och mysiga jular för att mina barn ska ha nåt att tänka på när de blir stor. Att få dem att framkalla känslan "när jag var liten hade mamma alltid..." Säkert kommer de att ha fina minnen ändå, de tycker ju att allting var perfekt för de vet ingenting annat. Liksom mina barnjular var perfekt för att jag inte visste annat. Skulle jag fråga mamma så skulle hon säkert berätta om otillräcklighet och köpe-kötbullar.
Det har tagit många år för mig att uppskatta julen. Alltså jag älskade julen fram till att mina föräldrar skilde sig efter det innebar julen dåligt samvete och många mil i bilen.
För sju-åtta år sedan bestämde jag mig för att mina barn inte ska behöva uppleva en jul där deras mamma mår dåligt och helst vill gå och lägga sig och vakna upp på annandagen. För deras skull har jag skapat egna traditioner och tvingar varken dem eller mig själv att åka runt och försöka vara alla till lags.
I dag ser jag fram emot julen, jag ser fram emot att få vara med min familj och jag har lovat mig själv att jag inte ska ha dåligt samvete för någon. Min pappa är död och begraven och bryr sig inte nämnvärt om det lyser ett ljus på graven på julafton så det kan jag lägga åt sidan och tända ljuset en annan dag när jag har tid. Pappa finns alltid i mina tankar ändå så ett ljus spelar faktiskt ingen roll för mig. För vems skull tänder jag ljuset?
Mamma har sin gubbe och jag vet att vi kan träffas en annan dag och de har ju faktiskt varandra. Min bror firar med sin familj och mina systrar med sina familjer. Så väck med det dåliga samvetet! Visst skulle det vara hur roligt som helst att hyra ett stort hus och fira tillsammans liksom Fanny och Alexander, men då är det någon som ska ta tag idet och det finns det ingen som har tid med....
/Sofia
Nästa helg sätter jag upp stjärnorna i fönstren, helt obegripligt egentligen att hösten har gått så fort. Hösten som är min värstvärsta tid på året har swischat förbi utan ångest och hypokondri. Gud vad skönt det känns.
Nu är det "bara" julångesten kvar. Den som uppkommer när jag inte finner tid att köpa julklappar eller koka knäck (som ingen äter) eller att torka fönstren innan/om jag sätter upp julgardinerna. Men det är bara att inse. Jag kommer aldrig kunna fixa en Bullerby-jul där allt är välstädat och hembakt. Där det finns tid för pulkaåkning och rimstuga. Lika bra att sänka ribban.
Jag tror jag försöker skapa så fina och mysiga jular för att mina barn ska ha nåt att tänka på när de blir stor. Att få dem att framkalla känslan "när jag var liten hade mamma alltid..." Säkert kommer de att ha fina minnen ändå, de tycker ju att allting var perfekt för de vet ingenting annat. Liksom mina barnjular var perfekt för att jag inte visste annat. Skulle jag fråga mamma så skulle hon säkert berätta om otillräcklighet och köpe-kötbullar.
Det har tagit många år för mig att uppskatta julen. Alltså jag älskade julen fram till att mina föräldrar skilde sig efter det innebar julen dåligt samvete och många mil i bilen.
För sju-åtta år sedan bestämde jag mig för att mina barn inte ska behöva uppleva en jul där deras mamma mår dåligt och helst vill gå och lägga sig och vakna upp på annandagen. För deras skull har jag skapat egna traditioner och tvingar varken dem eller mig själv att åka runt och försöka vara alla till lags.
I dag ser jag fram emot julen, jag ser fram emot att få vara med min familj och jag har lovat mig själv att jag inte ska ha dåligt samvete för någon. Min pappa är död och begraven och bryr sig inte nämnvärt om det lyser ett ljus på graven på julafton så det kan jag lägga åt sidan och tända ljuset en annan dag när jag har tid. Pappa finns alltid i mina tankar ändå så ett ljus spelar faktiskt ingen roll för mig. För vems skull tänder jag ljuset?
Mamma har sin gubbe och jag vet att vi kan träffas en annan dag och de har ju faktiskt varandra. Min bror firar med sin familj och mina systrar med sina familjer. Så väck med det dåliga samvetet! Visst skulle det vara hur roligt som helst att hyra ett stort hus och fira tillsammans liksom Fanny och Alexander, men då är det någon som ska ta tag idet och det finns det ingen som har tid med....
/Sofia
Kommentarer
Postat av: Nina
Kloka tankar du delar med dig av....tack!
Trackback
