sofiasstory

Sedan Leo har börjat i skolan har jag blivit helt oorganiserad. Att ha två barn på samma skola kan tyckas vara enkelt. Samma regler och samma upplägg som jag är van vid. Men icke...
Barnen är med i olika grupper, och en ska ha frukt och en ska ha inne gympa, den ene ska på uteliv och den andra ska ha med sig en toarulle. En ska cykla och en ska åka buss. En har gummistövlarna hemma och en har glömt jackan på skolan.
Jag håller på att tappa greppet.

Idag fick jag en riktigt psykbryt när jag möter Molly efter vägen efter att hon varit med sin grupp på uteliv hela förmiddan. Hela jag genomgick en inre kris när jag inser att hon inte hade kläder för att vara ute en halvdag, hon hade ingen kåsa med sig eller sittunderlag. Ingenting.
Precis då när jag stod där och ursäktade mig lite för fröken kom jag på vems fel allt var. Det måste vara Stefans fel. Varför hade inte han koll på att det var uteliv idag? Varför kunde inte han kolla det igår?? Och som vanligt så ringer jag upp och börjar skälla, vilket slutar med att han blir skitsur för jag ringer och skäller och då blir jag ännu argare och säger "hej då" och lägger på, och då är jag så arg att jag har lust att kasta mobiltelefonen ut på åkern, men hinner upp mig själv och inser att det innebär ÄNNU mer problem eftersom jag då måste ligga på alla fyra på en fuktig åker och leta efter min mobil...
Muttrade en lång stund över allt, säkert i tio minuter. Skickar iväg ett sms till "hansomharfel" där jag skriver att jag ska jobba över så han måste hämta barnen. Med det ville jag visa att jag är fri att bara bestämma skitfort att jag ska jobba över så att han måste lösa hämtningen. Efter ytterligare tio minuter inser jag att det är barnen som hamnar i kläm för att jag är lite sur på deras pappa. Jag kom på att jag använde barnen som argument och hot. Då skämdes jag, för är det nåt jag tycker är oerhört jävligt så är det när föräldrar använder barnen som hot och skuld. Men då var det liksom försent.

Under dagen har jag tänkt fram och tillbaka på hur det ska bli bättre med alla läxor och grupper och trumpeter och allt, det handlar om att faktiskt lägga över lite på barnen. Molly är faktiskt så pass stor så att hon måste ansvara för att hennes läxor kommer med hem i väskan, hon har valt att spela trumpet och då måste hon ta lite mer ansvar för att trumpetläxan blir gjord. Att packa en gympapåse ska hon kunna nu. Eller har jag fel??
Leo är fortfarande för liten, han har fullt sjå att komma ihåg att han ska ta på sig jackan när det är dags för rast...

Så vad har jag lärt mig av det här?
Jo, att barnen kan ta mer ansvar än jag tror.
Att det är egentligen inte hela världen att ibland vara oorganiserad.
Att det är skönt att arga av sig på någon annan.

Puss