Man kommer långt om man är snäll.
Lämnade Leo till mormor idag. Jag har bestämt mig för att låna ut honom till mormor ibland för att hon ska få chansen att njuta av honom lika mycket som jag och Stefan får. Han är ju lite rolig den där killen, och väldigt kramig. Och snäll. Han är nog lika snäll som min storebror var när han var liten. Rolig och snäll. Vilka bra egenskaper! Man kommer långt om man är snäll.
Jag tycker det är jobbigt när jag lämnar barnen en helg eller en natt. Alltså när jag skjutsar dem någonstans och lämnar dem där och jag åker hem. Det känns så himla tomt, sorg. Det är sjukt men jag tänker alltid "tänk om det var sista gången jag såg dem". Att jag alltid tror det värsta. Jag ringer jämt och kollar efter ett par timmar att det går bra och att barnen mår bra.
Har funderat mycket den senaste tiden om barn som inte har det så bra. Som får ta allt för stort ansvar över sin egen skolgång och mat och träning och läxor. Som kanske går ensam till skolan. Som är hemma själv när det blir allt för mörkt. Usch, jag måste sluta tänka på att det är synd om alla barn, det kan ju faktiskt vara så att barnet själv vill gå ensam till skolan, som inte skräms av mörker, som gillar ensamheten. Jag var ju ett sådant barn. Jag älskade att vara hemma själv efter skolan, jag behövde inte kompisar varje dag, jag gillade att leka själv och att vara själv i ett stort hus. Inte var det synd om mig.
Näe, nu får det bli vår så jag slipper tänka så mycket. Jag tror att vintern har en negativ inverkan på mina tankar. In med sol och ljusare kvällar!
P&K
Jag tycker det är jobbigt när jag lämnar barnen en helg eller en natt. Alltså när jag skjutsar dem någonstans och lämnar dem där och jag åker hem. Det känns så himla tomt, sorg. Det är sjukt men jag tänker alltid "tänk om det var sista gången jag såg dem". Att jag alltid tror det värsta. Jag ringer jämt och kollar efter ett par timmar att det går bra och att barnen mår bra.
Har funderat mycket den senaste tiden om barn som inte har det så bra. Som får ta allt för stort ansvar över sin egen skolgång och mat och träning och läxor. Som kanske går ensam till skolan. Som är hemma själv när det blir allt för mörkt. Usch, jag måste sluta tänka på att det är synd om alla barn, det kan ju faktiskt vara så att barnet själv vill gå ensam till skolan, som inte skräms av mörker, som gillar ensamheten. Jag var ju ett sådant barn. Jag älskade att vara hemma själv efter skolan, jag behövde inte kompisar varje dag, jag gillade att leka själv och att vara själv i ett stort hus. Inte var det synd om mig.
Näe, nu får det bli vår så jag slipper tänka så mycket. Jag tror att vintern har en negativ inverkan på mina tankar. In med sol och ljusare kvällar!
P&K
Kommentarer
Trackback
