Hmmm, det luktar Lego...

Tänk att vissa lukter och vissa ljud bara älskar jag.
Kaffelukt är en sådan lukt som jag älskar, idag när jag klev ur bilen istan så doftade det kaffe. Gevalia hade bestämt att just i dag ska vi rosta lite kaffe, och vinden hade bestämt att just idag skulle den blåsa från havet och inte mot. Vilken ljuvlig lukt! Ni som inte bor i en stad där de rostar kaffe då och då vet nog inte hur det luktar, och jag kan faktiskt inte riktigt beskriva den heller. Det är som när man doppar näsan i ett nyöppnat kaffepaket x 100. Jag fylls av härlig barndom och varma somrar vid Engeltofta när jag känner doften av kaffe.

En annan doft jag älskar är när man smälter Bregott i en stekpanna. Min farmor gjorde jämt det och det luktar liksom "här-använder-vi-det-finaste-och-rejälaste-och-det-bästa-när-vi-lagar-mat". Det händer inte så ofta att vi steker typ pannkakor i Bregott, men ibland när jag glömt att handla så blir det så, och varje gång tänker jag att "varför steker jag inte i Bregott jämt?".

När jag var liten sprang jag genom morsans nytvättade lakan och bara luktade. Softlan Blå.

En jag känner tycker ljudet av en sked som släpps försiktigt i ett glas med äggtoddy är det mysigaste, själv gillar jag ljudet av pingisbollar som slås  mot ett rackert, eller skridskor som åker på en nyspolad is, eller käppar som slår emot slalomåkarna, eller knarret under fötterna i nyfallen snö, eller vågorna som rullar in en varm dag på Äspet´s strand i Åhus, eller en bebis som försiktigt säger "da-da", eller åror som bryter vattnet i en stillsam sjö. Gud vad mycket ljud jag gillar!
Ibland kan det vara skönt att höra en röst, speciellt om man inte får tag i personen i fråga och hinner måla upp framför sig både trafikolycka och drunkning. Ibland kan det vara skönt att höra ljudet av tystnad, en skog i Dalarna där mamma och jag går nerhukade under tystnad och plockar blåbär.

Leo går under namnet "luktgubbe" hemma. Han luktar på allt och jämt. Kanske inte så konstigt när jag tänker efter, han har ju lite att brås på...



Kommentarer
Postat av: Nina

Tack för ett underbart kåseri om näsans möjlighet för att hålla minnen vid liv....

2010-02-18 @ 12:01:01
URL: http://noteratavnina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0