Sofia dansar go-go....
Vad klurigt det kan vara att hitta på ett bra namn till ett barn eller husdjur eller vad det nu kan vara.
Själv skulle jag heta Stina om det inte hade varit för pappa som hört "Sofia dansar gogo" på radion den där vinterdagen i januari 1973. Fast pappa kunde iallafall inte släppa namnet Stina så under hela min uppväxt kallade han mig Stina tittsomtätt, oftas var det väl kanske när jag inte var tillräckligt smart eller hade gjort någonting väldigt knasigt " men, hörru, Stina, du kan väl inte trycka smörkniven genom locket på smörpaketet, det är bättre att du lägger den i diskmaskinen". Hoppsan....
När vi skulle få Molly hade vi bara diskuterat namn som vi inte ville ha. Sa jag Nora eller Ester så svarade Stefan direkt han visste nån elak tant eller hund som hette just Nora eller Ester. Vi visste ju inte att det var en Molly vi skulle få så några pojknamn hade vi också på lur som vi inte ville att han skulle heta. Men så kom hon då, äntligen, snedögd och med massor av hår, vår dotter. Kärlek vid första ögonkastet och direkt visste Stefan att det var en Molly. (andra natten på BB och jag var något förvirrad och surrig berättade jag för sköterskorna att hon hette Olivia, så dagen efter när jag vaknat till liv fick jag gå och berätta att hon hette ju Molly, inte Olivia. Som om någon brydde sig...?)
Att få till ett andra namn till Molly var det lättaste i Hägglunds-släkten, för där heter nämligen alla flickor Linnea i andranamn. Så så fick det bli. Att min farmor hette Konstansia och skulle vara ett ypperligt andranamn var det ingen som brydde sig om, så jag fick ge mig. Molly Linnea, that´s it.
Så tre år senare var det dags igen. Den här gången var vi säkra på att få en flicka så vi hade bara tjejnamn, och den här gången tyckte jag att det var min tur att få bestämma. Så jag bestämde att hon skulle heta Stella.
Bebisen i magen kallades Småtting efter nån Alfons Åberg bok. Döm om min förvåning att Småtting var en kille. Bästa namnet Stella skulle inte passa på den här ungen och Stellan är liksom inte lika fint... Men när jag de gav mig sonen inlindad i nån handduk tittade jag på honom och sa till Stefan och alla andra i operationssalen att, han heter Leo.
Leo Jan Eric. Efter morfar.
Molly tycker att det är skitfuskigt att Leo har tre namnsdagar och hon bara ett, men så kom vi på att Molly har namnsdag den 28 februari så då blev det lite bättre.
I vintras när vi gjorde om Leos rum hittade vi en tidning från den 28 juni 1928, det var familjesidorna, och vet ni, det står att Leo har namnsdag. Kusligt!
I vårt hus bor det ju en katt också. Han heter Sigge. Mina förslag Brasse och Bosse blev såklart nedröstad. Fast nu planerar jag en kupp, jag ska skaffa mig en honkatt som bara tycker om mig. Namnet är redan klart. Stella!
Själv skulle jag heta Stina om det inte hade varit för pappa som hört "Sofia dansar gogo" på radion den där vinterdagen i januari 1973. Fast pappa kunde iallafall inte släppa namnet Stina så under hela min uppväxt kallade han mig Stina tittsomtätt, oftas var det väl kanske när jag inte var tillräckligt smart eller hade gjort någonting väldigt knasigt " men, hörru, Stina, du kan väl inte trycka smörkniven genom locket på smörpaketet, det är bättre att du lägger den i diskmaskinen". Hoppsan....
När vi skulle få Molly hade vi bara diskuterat namn som vi inte ville ha. Sa jag Nora eller Ester så svarade Stefan direkt han visste nån elak tant eller hund som hette just Nora eller Ester. Vi visste ju inte att det var en Molly vi skulle få så några pojknamn hade vi också på lur som vi inte ville att han skulle heta. Men så kom hon då, äntligen, snedögd och med massor av hår, vår dotter. Kärlek vid första ögonkastet och direkt visste Stefan att det var en Molly. (andra natten på BB och jag var något förvirrad och surrig berättade jag för sköterskorna att hon hette Olivia, så dagen efter när jag vaknat till liv fick jag gå och berätta att hon hette ju Molly, inte Olivia. Som om någon brydde sig...?)
Att få till ett andra namn till Molly var det lättaste i Hägglunds-släkten, för där heter nämligen alla flickor Linnea i andranamn. Så så fick det bli. Att min farmor hette Konstansia och skulle vara ett ypperligt andranamn var det ingen som brydde sig om, så jag fick ge mig. Molly Linnea, that´s it.
Så tre år senare var det dags igen. Den här gången var vi säkra på att få en flicka så vi hade bara tjejnamn, och den här gången tyckte jag att det var min tur att få bestämma. Så jag bestämde att hon skulle heta Stella.
Bebisen i magen kallades Småtting efter nån Alfons Åberg bok. Döm om min förvåning att Småtting var en kille. Bästa namnet Stella skulle inte passa på den här ungen och Stellan är liksom inte lika fint... Men när jag de gav mig sonen inlindad i nån handduk tittade jag på honom och sa till Stefan och alla andra i operationssalen att, han heter Leo.
Leo Jan Eric. Efter morfar.
Molly tycker att det är skitfuskigt att Leo har tre namnsdagar och hon bara ett, men så kom vi på att Molly har namnsdag den 28 februari så då blev det lite bättre.
I vintras när vi gjorde om Leos rum hittade vi en tidning från den 28 juni 1928, det var familjesidorna, och vet ni, det står att Leo har namnsdag. Kusligt!
I vårt hus bor det ju en katt också. Han heter Sigge. Mina förslag Brasse och Bosse blev såklart nedröstad. Fast nu planerar jag en kupp, jag ska skaffa mig en honkatt som bara tycker om mig. Namnet är redan klart. Stella!
Kommentarer
Postat av: Svärmor
Tack för din blogg den är så kul att läsa tycker Svärmor Marianne Linnea.
Postat av: Pernilla
Så kul att du tycker Stella är så fint namn....det tycker jag också! Oväntat... ??
Postat av: Katta
Mina hår på armarna reser sig när jag läste det om tidningen...klart det var meningen att Leo skulle bo just där!
Postat av: Steffo
Vilket sammanträffande då min Stella även heter Linnea, ngt som ej låg i min släkt utan i Malins. Men vi fick även med Kajsa, så nu är både mormor o farmor nöjda också. Annars är det förbannat svårt med namn, betydligt lättare att dissa än att hissa :-)
Trackback
