sofiasstory

I natt har det varit en "sån där natt", det vill säga Leo har varit sjuk och spytt i vår säng två gånger...Jag tror inte att han har magsjuka utan han kräks nog för att han har feber. Stackars lilla älskade unge!!
Vi som ska på kryssning i morgon, han och jag. Han som har längtat och väntat på just kryssningen. Jag hoppas verkligen att han piggar på sig så att vi kan åka.
Han och jag ska ju äta buffé, bada pool, spela på maskiner och sova i hytt. En alldeles egen resa med mamma.

Min hypokondri har slagit till och jag oroar mig för att han har fått hjärnhinneinflammation eller sorkfeber. Just sorkfeber har jag ju läst om och det är ju feber (och ont i kroppen, fast det har ju han inte....).
Just nu sover han, lilla prinsen. Det är bra att sova bort febern.

Leo var sjuk i går också, fast med alvedon så orkade han göra lite annat än att ligga i hamocken, baka rabarberpaj till exempel. Första för i år.




Pajen blev liiiite för sur men god tillsammans med ett lass vaniljvisp!!!


Så här ser det ut hemma hos oss nu. Bilden är tagen från vår altan, lite skillnad från bilden i vintras...

Vilket skitväder.

Har en sån jäkla träningsvärk, utfall och Sofia hör inte ihop. Jag går som jag vore 82 år...

Bra saker den här veckan:
Fika och Bio med bästa gänget.
Börja månadsspara för resa med bästa gänget.
Flygpengar från Kellogs cornflakes.
Jag har köpt examenskläder till barnen.

Dåliga saker den här veckan:
Människor som blir sur när mobilen är avstängd. Vem måste vara tillgänglig jämt????
En viss manlig person på banken som predikade om hur mycket det kostar att göra nya pengar (när jag kom med 62 något skrynkliga tjugolappar från fritidsgården).
Maskrosorna som invaderat vår trädgård.
Bikiniköp (ångest och helvete är vad det är...)

Bra saker den kommande veckan:
Birka-kryssning med Leo på tisdag.
Utskicken till sommarlägret är fixat.
Stefan är hemma.
Det finns mat i frysen=jag slipper åka och handla.
Katten Stella flyttar hem.

Dåliga saker den kommande veckan:
Pengaåtgången på kryssningen.
Kattlådan måste in.
Jag MÅSTE köpa en bikini.


//s

Vilken konstig dag.
Vi har inte gjort nånting. Klev upp halv tio och satt och åt frukost till elva. Regnet har öst ner utanför fönstret och energinivån har legat på noll.
Jag konstaterade att vi har fått myror härhemma så jag tog mig faktiskt i kragen och åkte till Köpis och köpte myrdosor. Där var det bilar kan jag lova.Tur att jag bara behövde springa in och ut. Typ det värsta som kunde hända idag var att någon tvingade mig att strosa där...
Lunchen klockan halv tre bestod av kokt korv med bröd. Ingen opponerade sig. Sedan gick barnen och kollade på film och jag la mig i sängen och kollade på friidrott. Eller, jag sov. Väcktes några gånger av oeniga barn men jag lät dem vara.
Hockeyn på tv ägnade jag bara halvhjärtat åt.
Bakade en pizza, en sån där färdiggjord som man bara rullar ut på en plåt och häller på pålägg. Tacofärsen i frysen blev jättegod på pizzan.
Vad har vi gjort sen? Ingenting. Legat och läst Kalle Anka och strökollat på tv. Skrattade rått åt Wipeout innan det var dags för barnen att lägga sig.
Nu halvligger jag i soffan igen.

Älsklingen fyller år idag. Jag önskar att han var hemma. Känner mig kramsjuk.

Vilken konstig dag.

För några år sedan gjorde jag ett val. Jag valde att min familj är mycket viktigare än jobb och karriär. Jag vägrar låta jobbet ta överhanden i mitt liv så att mina barn, min man och mitt hem blir lidande. Att vara skild är inte min grej, fy för att vara skild och ha skitmycket att göra på jobbet.
I dag är jag glad att jag gjorde det valet i tid, innan allt säkert skulle gått åt helvete. För det vet jag att det skulle ha gjort.
 Att jobba i en förening betyder att det är mycket känsla i det man gör, det är barn och ungdomar man har att göra med, både de som är medlemmar och de som är anställd. Alla vill lika mycket och man stångas för att synas och bli bekräftad av skola, föräldrar, kollegor och kommun. Självklart vill jag allt detta, men framför allt vill jag att min familj fungerar. Jag vill njuta av "härochnu", att få cykla med mina barn till skolan, kanske stanna och kolla på en skitstor snigel, sitta och titta på en fotbollsträning, jag vill kunna diskutera vad barnen har sett på barnprogrammen och jag vill vara där när de berättar hur deras dag har varit. Inget kan eller får vara viktigare än det.
Men det sorgliga är att ibland möter jag motstånd i detta. -Jobbar du aldrig? -Hur kan du ha tid med det? -Varför gör inte ni det på er gård? Dessa är några av de frågor jag får. Sorgligt. Självklart har jag stora visioner när det gäller mitt jobb och jag tycker att jag gör mycket. Men jag väljer oftast att inte ta på mig så mycket att mina älsklingar därhemma inte känner att jag är närvarande. Vem kommer någonsin att tacka mig för att jag jobbar för mycket??
Självklart så jobbar jag mycket i perioder, med kvällsmöten och med en mobil som piper ständigt, och det går ju, ibland. Inte jämt.

Jag tycker jag har hittat balans i livet, efter mycket om och men har jag balans.

Jag dömer inte andra hur de lever sitt liv, vill de jobba häcken av sig så är det fine för mig, vill någon vara hemmafru så är det också ok. Alla har väl rätt att bestämma över sitt eget liv. Sån är jag, och döm inte mig för det...


Min älskade galna familj!!

Mitt hem håller på att svämmar över av kläder. Överallt ligger/ hänger kläder. Klädhängarna i hallen är smockad med kläder och på skohyllan står tio par skor. I trappen hänger munkjackor och träningskläder på ledstången, i soffan har någon hoppat ur sina strumpor. Över köksstolen hänger en keps. Byrålåderna svämmar över av kläder, lådorna går inte att få igen. I korgar ligger tvättade kläder som ingen ens orkar försöka stoppa in i någon garderob. På sträcket hänger nytvättade kläder.
Öppnar jag en garderob står papperspåsar med ärvda kläder som jag inte ens har en aning om det är vinter eller sommarkläder.
Psyk-bryt!!!!
Fan, min lott i livet verkar vara att plocka med kläder. ´lägga fram kläder, rätta till kläder, kolla-efter-fläckar, hålpåstrump-koll, vindjacka, softshell eller munkis?, för varma kläder, för kalla kläder, blöta skor, vart är mina foppa-skor?, gympakläder, badkläder, finkläder, extrakläder, regnkläder´. Men är det konstigt att en mamma blir galen ibland???
Och alltid är det nåt som fattas. " Mina sandaler är för små", " Jag behöver en klänning till skolavslutningen", " Jag skulle behöva en ny t-shirt".
Undrar hur många timmar i veckan jag lägger på det här...

I går låg jag på en filt i en stor park vid kaknästornet. Folk spelade fotboll, de solade, barn sprang omkring och ett hundratals entusiaster spände upp sina drakar mot skyn. Där låg jag på en filt och käkade bilar och läste allt i hemmet. Solen brände i pannan och för första gången i år lät jag mina kritvita smalben smaka på lite bränna. På en filt några meter bort låg ett alldeles galet förälskat ungt par, de kunde inte låta bli varandra. Till slut måste killen lägga sig på magen, undrar varför...
 




Varför låg jag nu på den här filten i Stockholm kan man ju undra? Jo, Molly och hennes flickkompisar var inne på filminstitutet och deltog i en tv-inspelning av Hannah Montana Spotlight. Ett smått galet tv-program i Hannah Montana Tema. Hundra tjejer och tre killar...Molly och hennes vänner var alla fyra likadana klädda i vit tröja och svarta tights, allt bestämt sedan lång tid tillbaka. Som förälder fick jag alltså inte följa med in. Detta var för barn mellan åtta och tolv år. Två och en halv timme senare kom de ut, rosiga om kinderna och med något dimmigt i blicken, alla hade de varsin påse (disneychannel-påse..) med två tidningar, en Hannah Montana film, stjärnörhänge och mascara. Vad de hade fått gjort därinne var svårt att få ur dem. Stötvis fick den fram " Molly Sanden", "Molly och Alice sjöng på scen", "Alice blev intervjuad", "Konfetti"...
Jag tror att dom hade haft det bra.



Hela dagen gick åt för det här. Kvällen tillbringades i Soffan. Stefan jobbar tolvtimmars på Skutskär så det blir inte allt för mycket tid att umgås. Så är det nu, så får det vara, snart har vi semester och då kanske vi kan rå om varandra.

Idag blir det hemmadag, Leo och jag ska ta en promenad/cykeltur. Rörde inte alls på mig igår och fyfan vad jag känner mig "flobbig".
Nyttig mat från och med idag tills på fredag!! Som det är nu är det åt helvete, kommer se ut som Cindy Peters om det här fortsätter...MÅSTE TRÄNA MERA!! Men hur ska jag få tid??? Stefan åker innan jag kliver upp och kommer hem när jag nattar barnen. Och all tid däremellan jobbar jag ju, och handlar och fixar mat och tvättar och städar.

//Det finns en person i min närhet som jag önskar tog tag i sitt liv som jag önskar såg till sina egna intressen och inte hela tiden följer den personen hon lever ihop med. Som slog näven i bordet och säger ifrån, som ger fan i pengar och ägodelar och som ägnade sig lite mer åt livskvalite. Lite mer åt den hon vill göra, som inte binder upp sitt liv åt en man. Livet är alldeles för kort. Varför titta tillbaka på sitt liv och säga "varför reste jag inte mera?" "varför lät jag mina egna intressen stå tillbaka bara för att han tyckte att hans intressen var viktigare". Jag tycker det är sorgligt, men samtidigt måste jag tänka att det är hennes val, hennes liv. Jag kan inte må dåligt för att hon lever sitt liv på ett sätt som inte passar mig. Men det är svårt.//

Carpe diem

Jag har köpt ett par snygga skor. Svarta lack med rosett, nästan träskor fast mjukare. I dom skorna ska jag gå barfota i, bort med strumpor och stövlar nu. In med bara fötter och sommarlätta skor. Men med tanke på frostnätter och kyliga vindar så får jag nog frysa... Dessutom är det inte jättesnyggt med kritvita fötter heller.



Det börjar lugna sig lite på jobbet nu, det är "bara" forever young i morgon, Stockholmsresan nästa fredag och skolavslutningen i Furuvik. Gården stänger kvällstid fram till Juli och det känns skönt, fast jag älskar mitt jobb och "mina" tonåringar så tycker jag att det ska bli skönt att få vara hemma på kvällarna. Inte ha några måsten.
Det tycker nog min familj också.
Förresten, Stefan passar på att åka bort att jobba i två veckor nu...

Ännu en lördagmorgon och jag vaknar skittidigt. Alltså, jag börjar bli som en gammal kärring som ska upp och skrutta vid halv sju när jag är ledig.. Jag skyller på Stefan, han hade vänt persiennerna åt "fel" håll så att det blev ljust i sovrummet när solen gick upp över trädtopparna.
Jag har sovit dåligt hela natten, ni som har tonåringar vet hur det är. Man ska försöka släppa dom fria och lita på dem och bara hålla tummarna att de har förnuftet tillfånga om det skulle hända nåt. Skitlätt är det.*not*. Fem gånger tror jag att jag har vaknat och varit, kanske inte orolig, men ändå...
-Vad gjorde du själv då, när du var nästan 18? Och det är ju just det. Jag hängde med äldre killar, åkte och tältade, sov i någons sommarstuga, grillade, lärde mig röka och drack (!) Försökte gå in på krogen... Är det undrar på att jag är orolig??
Fan, jag som alltid trott att jag skulle bli en sån där bra tonårsmorsa.. Tur att vi kan "öva" på tonårssonen för jag kan tänka mig att den riktiga prövningen kommer när Molly blir tonåring.

Försökte gå en promenad. Jag älskar ju tidiga morgonpromenader. Men, jag fick vända. Fick en sån otrolg magknip att det inte gick att gå. Få göra ett nytt försök vid tolv när Leo är på kalas. Kanske kan jag lura med Molly då.
Älsklingen spelar med Blue Tatto på Folkets Hus ikväll, det är cruising så det blir nog bra med publik. Förra lördagen var jag på Folkets Hus för att gå demonstrationståg.. Jag har en känsla att vi lever lite olika världar ibland.. Men huvudsaken är det väl att vi trivs med det. Jag gillar det jag gör och Stefan gillar det han gör och inte har vi någonting emot vad den andra gör heller (jo, kanske ibland).
Vi andra, som inte spelar på raggarfest, ska vara hemma och mysa. Det är bra nog!

Igår hade jag värsta städrycket. Leo´s dagis hade planeringsdag så vi var hemma. Alltså, hur mycket Lego kan en unge äga? Hela bokhyllan är uppbyggd av olika världar och kryllar av små legogubbar. Försök att damma det ni? Råkade förstöra en "scen" med Yoda, några krigare och en sjöjungfru så Leo bröt i hop och grät.
Fint blev tillslut. Åkte tillochmed och köpte nya skarvdosor för jag har upptäckt att jag är allergisk mot sladdar och dåliga skarvningar. Riktig allvarligt allergisk!!

Nu. Nu är det dags för att njuta av den här dagen. Njuta för jag kan inte förändra vädret, jag accepterar det.

 Usch, fy vilken jobbig förmiddag jag har haft idag. Och jag skäms när jag tänker på hur jag betedde mig..
Det började med att jag lämnade Leo på dagis och vi kom på att idag var det ju hans första skolbesök. Då började han gråta och säga att han inte ville gå i skolan, att han ville gå kvar på dagis. Då insåg den annars så förutseende och välplanerade kvinnan som jag är att, detta är ju även skitjobbigt för mig. Min lilla älskling ska börja i skolan, han ska lämna tryggheten på dagis med sagostund och lek i lekhallen. Lämna handdukar med namn och handfat anpassade för småttingar. Slut är det på fröknar som klär på och påminner om kissning. Fy, det är ju skitjobbigt. Så där, inför föräldrar och fröknar börjar jag att grina. Riktigt fulgrina. Till slut, efter att Leo och jag blandat våra tårar lovar jag att jag kommer med till skolan. Vi skulle ses utanför.
Så jag åkte hem, fixade till mig och verkligen samlade mig. Utanför skolan stod jag då och väntade. Så kom han då, prinsen, hand i hand med "fröken" Andreas. Och vad gör jag då? Jo, jag börjar att grina igen. (Men vad är det för fel på mig?? Stå och gråta för att mitt barn ska börja i skolan. Jag ska vara glad för hans skull, stolt över att ännu en unge har klarat av dagis och ska in i skolan.)
I allafall lyckades jag bita ihop, tills Leo tog skolfröken Anki i hand och presenterade sig. Då brast det riktigt ordentligt för mig...Anki förstod att det kan vara jobbigt även för mammor och då grät jag en skvätt till..

Sedan dess har jag gått med svidande ögon hela dagen. Gråtit över att Leo ska börja skolan ungefär fyra gånger till.

Till nästa skolbesök har jag lovat mig själv att jag ska klara det, annars får helt enkelt Stefan följa med dit. Men, han ska ju gå där till hösten, jag kan ju inte undvika att hämta honom i flera år. Jag MÅSTE förlika med mig tanken att lilla älsklingen är stor och ska börja i skolan. Hemskt jobbigt!!!

Jag grät även när jag ställde undan skötbordet. Jag grät när jag sålde barnvagnen och ställde undan spjälsängen. Det är nog därför att det är sista ungen, att det är dags för honom att utvecklas lite på egen hand, utan mig.
Fast jag tycker ju också att det är skönt.

Fan vad jobbigt det är att vara mamma!!

Om jag nu ska vara på framsidan av GD varför måste jag då se så sur ut? Jag var inte sur, jag var glad, hela vägen från Folkets Hus var jag glad. Tur att Molly lyckades le när fotografen var framme.




Jag känner mig slapp idag, känner för att bara masa runt med ett glas kaffe. Följa solens gång över gården. Kanske knipsa av någon gren på nåt gammalt träd, fundera över hur jag skulle vilja ha det i trädgården om jag hade tid att gräva runt och hade råd att köpa obegränsat med Rhodendendron och Magnoliaträd. Drömma lite. Stefan tycker att trädgården är bra som den är, han gillar inte när det blir för kalt och är, som jag sagt tidigare, livrädd när jag börjar såga och gräva.
Vi har ju skitstor tomt så det är omöjligt att ha fint i varenda litet hörn, även om jag ägnade hela min semester åt trädgården skulle det ändå finnas en skamvrå...
Projektet vi har i sommar är:
1) Bygga in poolen i en altan.
2) Få klart staketet som vi började med för två år sedan (...)
3) Måla om gammelgaraget och ladan.
Däremellan ska vi hinna med grillkvällar, varma dagar vi havet, umgås med vänner, åka till Furuvik, åka till Skåne, bara vara.
Jag inser redan nu att det är omöjligt...

Mollys flick-kompisar kommer hit idag. Dom ska till Köpis med egna pengar och kolla på Anna Bergendahl. Jag ska vara med som sambandscentral. Det är första gången Molly ska få gå på köpis lite själv. Det är stort. Själv var jag väl 7 år när jag och några kompisar åkte upp barfota till Köpis och gick runt, utan pengar. Fötterna såg ut som om jag hade gått igenom en majkase efteråt.
Om två veckor tar jag med flickorna på inspelningen av "Hannah Montana Spotlight" som ska sändas på Disney Channel. Det blir nog en upplevelse.

Det är maj, kom ihåg att njuta!!!

Förresten, svärmor stötte ihop med en av de män hon beundrar, Jan Eliasson.