Hansomharfel
Barnen är med i olika grupper, och en ska ha frukt och en ska ha inne gympa, den ene ska på uteliv och den andra ska ha med sig en toarulle. En ska cykla och en ska åka buss. En har gummistövlarna hemma och en har glömt jackan på skolan.
Jag håller på att tappa greppet.
Idag fick jag en riktigt psykbryt när jag möter Molly efter vägen efter att hon varit med sin grupp på uteliv hela förmiddan. Hela jag genomgick en inre kris när jag inser att hon inte hade kläder för att vara ute en halvdag, hon hade ingen kåsa med sig eller sittunderlag. Ingenting.
Precis då när jag stod där och ursäktade mig lite för fröken kom jag på vems fel allt var. Det måste vara Stefans fel. Varför hade inte han koll på att det var uteliv idag? Varför kunde inte han kolla det igår?? Och som vanligt så ringer jag upp och börjar skälla, vilket slutar med att han blir skitsur för jag ringer och skäller och då blir jag ännu argare och säger "hej då" och lägger på, och då är jag så arg att jag har lust att kasta mobiltelefonen ut på åkern, men hinner upp mig själv och inser att det innebär ÄNNU mer problem eftersom jag då måste ligga på alla fyra på en fuktig åker och leta efter min mobil...
Muttrade en lång stund över allt, säkert i tio minuter. Skickar iväg ett sms till "hansomharfel" där jag skriver att jag ska jobba över så han måste hämta barnen. Med det ville jag visa att jag är fri att bara bestämma skitfort att jag ska jobba över så att han måste lösa hämtningen. Efter ytterligare tio minuter inser jag att det är barnen som hamnar i kläm för att jag är lite sur på deras pappa. Jag kom på att jag använde barnen som argument och hot. Då skämdes jag, för är det nåt jag tycker är oerhört jävligt så är det när föräldrar använder barnen som hot och skuld. Men då var det liksom försent.
Under dagen har jag tänkt fram och tillbaka på hur det ska bli bättre med alla läxor och grupper och trumpeter och allt, det handlar om att faktiskt lägga över lite på barnen. Molly är faktiskt så pass stor så att hon måste ansvara för att hennes läxor kommer med hem i väskan, hon har valt att spela trumpet och då måste hon ta lite mer ansvar för att trumpetläxan blir gjord. Att packa en gympapåse ska hon kunna nu. Eller har jag fel??
Leo är fortfarande för liten, han har fullt sjå att komma ihåg att han ska ta på sig jackan när det är dags för rast...
Så vad har jag lärt mig av det här?
Jo, att barnen kan ta mer ansvar än jag tror.
Att det är egentligen inte hela världen att ibland vara oorganiserad.
Att det är skönt att arga av sig på någon annan.
Puss
Guldkant
Lite starkare och kanske en gnutta snyggare. Not.
Same shit as always.
Sitter vid bordsänden med laptopen, tittar ut över köksbordet som ännu inte har plockat av sig själv. Ser tallrikar där ketchupen har börjat torka in och pastan som är kvar i kastrullen är kall och ihopklibbad. Diskmaskinen har precis "ding-dongat" (fast jag tycker den ropar "Ste-fan, Ste-fan, Ste-fan) och det betyder att jag först måste plocka ur den innan jag kan sätta in nytt. Gud vad tråkigt!! Vad tråkigt det är med pasta och ketchup och diskmaskiner och måndagar...
Ge mig lite guldkant! Nån??
Resereporter
Men just nu är det en annan resa som hägrar. I morgon bär det av till Paris!! Allt är packat. Jag har städat toaletten (för tänk om det händer nåt med mig och någon annan ska gå in i mitt hus, då vill man ju inte bli ihågkommen som den som hade skitit badrum..) jag har instruerat sonen om kaninmat och kattmat.
Jobbtelefonen blir hemma.
Nu har jag semester!!
Puss
Reflektioner från en natt i sjuan...
Exakt 45 minuter senare vaknar jag av att jag själv säger " jag måste gå och kissa". Det är döden att gå upp så strax inpå jag somnat, antingen somnar jag till på toa en kvart och kryper därefter upp i trappan innan jag stensomnar om, eller så blir det som inatt. Pigg.
Låg och visualiserade en stund som jag alltid gör när jag inte kan sova. Med tankens kraft kan man ju få allt har jag läst, så där låg jag halv tolv i natt och tänkte starkt på hur det skulle kännas att göra ett kontoutdrag och det stod saldo: 1 118 0000 kronor. Men istället för att stanna i den känslan och somna så började jag grubbla på HUR pengarna hade kommit in på mitt konto. För pengar ramlar ju inte bara in. Hade någon på banken gjort ett fel, eller hade postkodlotteriet glömt att säga till mig att jag vunnit?
Mitt i allt det där somnade jag.
TRE timmar senare vaknade jag av Leo som prompt ville ligga skaffötters i vår säng. Efter allt grubblande så var jag i koma och tillät honom det. Då började krånglet. Han vred på sig och suckade och snurrade VÄLDIGT HÖGT i håret och smackade, helt plötsligt började det pipa i Stefans näsa och en fånig snarkning började eskalera till något jättestort.
Då blev jag kissnödig igen ...
Och efter det var det helt kört.
Bankade på Stefan några gånger tills han fattade att han skulle vända på sig. Hotade Leo med att inte få följa med till Paris om han inte låg still. Själv manade jag mig med positiva tankar. Men då började jag tänka på vår trasiga persienn och att jag måste komma ihåg att köpa nya snören till . Så låg jag där i sängen och gick igenom hela processen med att byta snören till persiennen. Sedan gick jag igenom hur man byter vindskivor, sedan lite peptalk om flygningen och att jag måste komma ihåg att hämta ut väskorna efter vi landat (ALLT blir så stort när jag inte kan sova...) Låg och planerade att vi måste köpa en större säng till Leo så att jag kan gå in och lägga mig där när sådana här nätter inträffar. Kvart i fem somnade jag om.
Klockan fem gick Stefan ner till soffan och la sig, han hade fått nog av allt vändande och vridande.
Halv sex kommer Molly in och säger att hon har haft en mardröm.
Kvart över sex vaknar jag av att kaninen hysteriskt stampar i altangolvet (troligen var Stella därinne och retade henne).
Kvart i sju gick vi upp..
Men men , fånga dagen...
Kräftskiva
Vilken trevlig fredag det blev! Goda kräftor, goda tillbehör, god dricka och mycket goda vänner! Tillochmed mina baguetter blev goda, trots allt.
Groggbordet var framdukat, om man säger så ;) 
Vi har alltid så himla roligt när vi träffas. Den här gången fick ju tillochmed karlarna var med, det händer inte så ofta. Klubben för inbördes beundran träffas helst själv. Fast nu börjar våra respektive bli så tjenis med varandra att de vill hänga med allt mer. Fast det stör inte så där jättemycket. Klubben blir alltid lite keliga framåt småtimmarna så då är det bra när männen är med.. 
Kvart i fyra ramlade Stefan och jag hem...
En av oss tål inte kräftor så bra så lördagen blev lugn. Barnen hämtades från Falun bara för att åka vidare med Moster Nettan på bio.
Idag har Ebba-kanin flyttat in på altanen. Så nu är hösten på intågande. Det slog mig idag när jag var ute och gick att hösten kryper allt närmare. Det låg löv på vägen där jag gick och träden börjar skifta i gult och rött. Jag är ledsen, men jag är inte riktigt där än. Jag förväntar mig fortfarande varma dagar och kaffe på altanen. Jag har så svårt att inse att kvällarna blir allt mörkare och mornarna blir att kyligare. Det står inte på förrän jag får skrapa rutorna på bilen..
Våra bilar blev också tvättade idag.
Jag hann också med ett aerobic-pass på Farmec. Ett roligt pass men jag hade nog trott att det skulle vara lite mer svettigt, att jag skulle bli anfådd. Visst, det är svårt med alla steg i början men jag vill BLI ANFÅDD!!
På torsdag provar jag Farmec´s zumba, så får vi se hur det är.
Älsklingen gjorde varma mackor till kvällsmat! I like!!
Nu lite Irene Huss innan sängen.
Puss
Varför köper jag inte baguetter på Coop??
Undrar varför jag alltid ska prova på nya recept när jag ska ha fest eller ska ta med någonting på fest. Varför tar jag inte något gammalt beprövat??
Ikväll ska vi på Kräftskiva hos Spåls och jag ska ta med baguetter och en jättegod röra med bacon och blomkål, två grejer som syster Helena bjöd oss på när vi var där i augusti. Jättegott var det och det är ju enkelt att baka lite baguetter... Enkelt är ett lätt ord att säga.
Jag började baka redan i går, för det är ett sådant recept med "dag ett och dag två", redan där borde jag ha förstått att det skulle bli krångligt. Ok, "deg ett" gick rätt bra, in med det i kylen över natten.
"Dag två" är en liknande deg förrutom att jag ska tillsätta socker och "deg ett", svirra ihop det i 15 minuter. Ok, min deg ser just nu inte ut som en deg. Det ser ut som en seg polkagris-smet. Pust... Hoppas den ordnar till sig efter jäsningen.
Efter jäsningen ska den bakas ut och jäsas en gång till, sedan ska den in i en viss temperatur som sedan ska sänkas när baguetterna fått färg.
VARFÖR KÖPER JAG INTE BAGUETTER PÅ COOP?????????????
Varför stoppar ingen mig när jag säger "jag kan baka bröd"!?
Min lilla mamma är jätteduktig på att baka bröd. Min äldsta syster likaså.
Under hela min uppväxt har jag ätit hembakt bröd. Det var en fest om hon nån gång i bland köpte "blåvits limpa". Mina vänner tyckte det var härligt att alltid få hembakta thekakor eller frallor medans jag blev glad om jag blev bjuden på köpt rost-limpa.
Det är bara att konstatera att jag har inte "bakabrödgenen". Jag är bättre på att köpa bröd. 
Bild på baguette som någon ANNAN har bakat.
Nu är det bara att vänta och se.
Färgar väl håret under tiden...
Oro
Nu är jag nöjd. Mycket nöjd.
Kommer väl ta någon vecka innan det blir riktigt bra men det kan jag stå ut med.
Var upp till köpis och panikköpte svart hårfärg för jag trodde att allt mitt gråa hår skulle komma fram nu när jag klippt mig. Men så blev det inte. Ska nog färga mig innan Paris iallfall.
Det börjar närma sig nu, resan. Känns otroligt bra att få åka iväg några dagar och få uppleva lite nytt. Leo är jättenervös inför flygningen, han har ju inte flygit sedan han var bebis så det är jättespännande för honom. Hoppas verkligen att det blir en bra flygning. Jag är inte rädd för att flyga egentligen, jag bara tycker det är jäkligt obehagligt. Det känns jobbigt att sitta instängd och inte kunna ta sig någonstans. Brukar aldrig annars känna mig klaustrofobisk bara när jag sitter i ett flygplan. Den här gången kan jag ioförsig koncentrera mig på barnen och då kanske jag glömmer av mina egna obehagligheter.
Jag tror inte heller Stefan gillar att flyga..
Vad är det värsta som kan hända? Jo, att planet störtar. Men det kan ju jag inte styra över.
Måste komma ihåg att städa ordentligt innan jag åker utifall vi störtar och någon annan ska städa ur huset...
Undrar varför man alltid ska känna oro? Oro för att det ska hända nåt med barnen, oro för att jag inte stängt av plattan, oro för att morsan sitter i bilen och kan krocka, oro när min 42-årige bror är ute och fiskar, oro när Stefan är i en sistern på Korsnäs, oro för att pengarna inte ska räcka till, oro för att vi inte får förnya avtalet med Soffan och Gävle kommun m.m m.m.
Jag måste bli bättre på att INTE oroa mig. Saker händer oavsett om jag oroar mig eller inte. Brorsan har nog varit ute och fiskat flera tusen gånger, det är bara waist of time att oroa sig över honom, tror inte han går och ojar sig över mig..
Nu tar jag min nya frisyr och åker och hämtar barnen.
Fridens
Bad hair day...
Jag är nöjd med mitt hår. Det är lätt att få till och det är rätt mycket av det, än så länge. Mitt hår är bra tills det blir för långt för då förvandlas mitt hår till ett rent helvete. Just nu är mitt hår ett rent helvete. Det är stort och för långt, jag får inte till det och det är dassigt och jäkligt trist. När mitt hår inte fungerar fungerar inte personen Sofia heller.
Jäkligt dassigt, långt Zigenarfrisyr
Bra, snyggt hår. Ni ser skillnaden va?!
Bokade en tid hos Linda på hårnästet men det är om två veckor och så långt fixar inte mitt huvud att vänta. Så jag ringde Annica på Hårloftet och fick en paniktid i morgon kvart över elva. Puh, det känns som om jag kan andas igen.
Gud vilka stora problem jag brottas med...
Den här veckan har jag surfat runt på restresor, inte för att jag egentligen ska åka någonstans, utan det är mest bara känslan att få nääästan klicka i och ha beställt. Pratade med U idag och hon hade haft en härlig vecka på Kreta tillsammans med sina tjejer och då blir mitt behov att nääästan få klicka i en resa ännu starkare.
U och jag bestämde dock att vi ska bestämma en vecka i September nästa år då vi tar barnen och åker iväg. Det känns härligt att ha bestämt det.
Men jag ska inte klaga, om tio dagar är vi på väg ner till Paris. Det ska bli mycket spännande! 
Gud vad jag njuter av hemmakvällar nu när jag jobbar. Blev lycklig av tanken idag på jobbet när jag kom på att jag hade en ledig kväll ikväll! Just nu gillar jag att komma hem och laga middag och kanske plocka lite och sedan dö i soffan.
Tvingade Stefan på föräldrarmöte idag...
/S
Kontrakt är till för att brytas, eller??
Men just nu i mitt liv händer det inte sådär jättemycket. Jag har gått upp i tid på jobbet och det märks ju här hemma om jag säger så. Tvätten ligger som trötta sälar över soffkanten, kattlådan är tom på sand och sanden ligger över hela badrummet, vilket inte är så jättetrevligt när man har duschat. Kattsand+vatten=klumpar under fötterna. Det ligger mögliga morötter i kylen, trappen har blivit hårig och blommorna vänder sig inte mot solen längre utan mot vattenkranen..
Han jag är gift med söker min stressade blick för en konversation, katterna gömmer sig under soffan när mina stressade fötter stampar över golvet och själv bara vill jag vara ifred och kanske gå och träna. Är det så här mina veckor ska se ut nu?? Äh, jag blir nog van. Få lite rutin på skiten så ordnar det nog sig.
Jag beundrar alla er ensamstående mammor och pappor som jobbar heltid och får ihop vardagen med lämning och hämtning och handling och hemlagat och tandläkare och besiktning och allt, allt som "ska" göras.
Ge inte nobelpriset till någon halvdöd forskare utan ge priset till 37 åriga mamman med tre barn som sliter för att vardagen ska gå ihop!
Skulle ni gå förbi vårt hus nu skulle ni tro att familjen som bor där har flytt och bara slängt ut grejer på den oklippta gräsmattan för att så snabbt som möjligt givit sig av. Men, vi bor kvar. I allra högsta grad. Men vardagen kom hem till Hägglunds för två veckor sedan och sedan dess har det stora förfallet börjat.
Antingen skulle vi ha någon "handy-man" som grejade och fixade när vi var på jobbbet. En alltiallo som plockade av äpplena från träden, strök tvätt, bäddade sängar, bygde klart pool och slipade golv dagarna i ända. Eller så skulle vi ha obegränsat med pengar så att vi båda kunde vara hemma och fixa allt. Fast, vad tråkigt det skulle bli. Egentligen.
Idag har jag (jag säger jag för Stefan bygger pool hela helgen) dock kommit ikapp lite. Dammsugit och torkat golv (gjorde det senast för tre veckor sedan tror jag...) och städat toaletten. Bäddat rent och torkat av köksbordet. Fredagsmys råder. Med chips och cola. Själv har jag dock vid ett svagt ögonblick skrivit på ett kontrakt om att inte dricka alkohol eller äta socker under hela september. Fy fan vad dumt. Hur kan jag vara så dum???? Går ju hur bra som helst i veckorna men när fredagen kommer är det som nåt magiskt. Jag bara vill ha godis. Det här är riktig pina för mig. En prövning. Livet testar mig rejält. Men kontrakt är till för att brytas, eller??
Puss på er!
