Se filmen!

Födelsedagar nu för tiden vill man (jag) ska gå rätt obemärkt förbi. Jo, det är klart jag vill bli gratulerad av Stefan och ungarna, och mamma och mina syskon, men sen så behövs det liksom inte mer. Men har man facebook som jag blir man hyllad som om man fyllde 60 år varje år! Idag har jag nog fått 100 gratulationer på facebook. Och vet ni, jag är glad för det. Jag är glad för att så många av mina vänner kommer ihåg min enkla lilla 38års dag.

Idag, på min födelsedag alltså, bestämde jag att jag ville gå på bio med Vicky. Tyckte att det var rätt på nåt sätt att få bestämma vad jag ville göra på min dag.
Vi gick på Svinalängorna. Jag visste ingenting om filmen, hade inte läst en recension, inte boken och inte pratat med någon om vad den kunde handla om. Syrran Helena ringde precis när jag skulle gå in i salongen och hon sa "ta med papper, för du kommer grina", så då sprang jag in och hämtade papper.
Vilken sorglig film. Jag blev illa berörd och det tog oerhört på mig, att barn kan ha en sådan uppväxt. Att en kvinna kan stå ut med sådan misshandel. Att socialen blunda för en sådan missär. Att skolan inte gjorde ett skit. Att det inte fanns en enda vuxen som förstod vad som pågick i lägenheten där de bodde. Ingen simlärare, ingen granne, inte en släkting, inte nån. Fy fan vad jävla tragiskt!!
Men vilken styrka denna flicka hade inom sig, hon var duktig i skolan och hon tränade samtidigt som hon tog hand om sin lillebror, snodde mat i skolan för att de över huvudtaget skulle få mat i sig om kvällarna.
Sedan styrkan hos denna flicka när hon vuxit upp och möter sin mor på dödsbädden efter många år av ingen kontakt. Styrkan att ändå sörja en döende mor, styrka att våga känna kärlek mot denna kvinna som lät sina barn och sig själv växa upp i fylla, skit, misshandel och smuts.

Alla borde se den här filmen. För det här är inte bara någonting som hände på 70-talet. Det här är någonting som existerar runt om oss, kanske en klasskompis, kanske jobbarkompisen, kanske grannen eller kanske någon helt okänd som du ändå träffar varje dag. Vi måste våga öppna våra ögon och hjälpa. Möta barnen och fråga om du funderar eller anar. Vem vet, du kanske är den som räddar dem från misshandel och alkoholism?

Jag inser att jag är uppväxt i himmelriket, med en mamma som var nykterist under hela min barndom och en pappa som "söp" till på jobbets julfest en gång om året. Jag har levt i skyddad verkstad.
Min vackre fina vän hade inte alls det så. Hon var en sådan som hällde ut sprit och tog hand om. Som ändå var väldigt älskad men som ingen frågade hur hon egentligen mådde och om det var rätt det som hon stod ut med under många många år.
Ingen är så självständig som hon, slår man upp ordet "självständig" i ordlistan är det en bild på henne, Hon kommer överleva allt, hon klarar sig alltid. En sorg har hon och hon söker säkert efter nåt som jag inte vet om, men hon klarar sig. Jag önskar dig allt gott och jag önskar jag hade fattat när jag var yngre, men du får förlåta för jag visste helt enkelt inte om att barn kunde växa upp i familjer där någon drack alkohol varje dag. I min lilla värld fanns inte alkoholism, det fanns inte sovande föräldrar och misslyckade skolavslutningar.
Men tack för att du finns. Du är en härlig vän som får mig att skratta!

Se filmen. Tänk! Reagera!


http://www.youtube.com/watch?v=j_Y0hgcHqwI 
Länk till trailer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0