Inte nöjd
Jag försöker vara den personen som lär andra människor att älska sig själv med fel och brister, att beslut varje människa gör var rätt beslut just då.
Bland mina tonåringar på jobbet pratar vi ofta om att våga ta plats och känna sig stolt över sig själv oavsett om man har tandställning, är finnig, jättesmal eller lite mullig. Att arbeta med speciellt tonårstjejer är en balans på vad som är ok att säga och vad som kan missuppfattas eller tas på fel sätt.
Ett enda fel ord kan få en tjej i tonåren att falla in i bantning och i värsta fall anorexi. Men för den skull så har vi inte slutat prata om vikt och utseende, det gäller bara att vinkla in det på den bana att det är viktigt att tänka på vad man äter. Att kroppen mår bäst av motion och varierad kost.
Själv har jag nästan under hela mitt liv vägt för mycket. När jag var liten var jag lite mullig, under tonårstiden var jag "normal" eftersom fotbollen var en stor del i mitt liv och jag tränade flera gånger i veckan. När jag var 17 hade jag slutat spela fotboll och vikten började stadigt uppåt. Efter min USA-resa, när inte ens min egen mor kände igen mig på Arlanda, bantade jag för första gången. Blev inspirerad av en tjej som hade börjat med Viktväktarna och jag hakade på bara genom att prata med henne, gick ner säkert 10 kilo på det viset. Mellan 20 och 25 höll jag vikten, fast då träffade jag Stefan och vi var så där äckligt kära och det var mycket god mat och chips. Började då på riktigt med Viktväktarna och gick ner 14 kilo, sedan blev jag gravid med Molly och gick upp 25 kilo, tappade 20 kilo innan det blev dags för att vara gravid med Leo och gick då upp 30 kilo....
Nu är jag 37 år och fortfarande inte nöjd med vikten, så därför ska jag ge mig en till rejäl chans att gå ner i vikt. Skrev in mig på Viktväktarna igår. Blev otroligt väl bemött av ett trevlig par som tagit över VV i Gävle. Det klickade direkt mellan oss och jag kände som om jag känt dem i trettio år. Jag tänker inte skriva hur mycket jag väger i dagsläget, jag säger som Kristin "den som får reda på min vikt måste jag döda". Men jag tänker skriva varje vecka hur mycket jag går ner.
Svårast i allt det här är kampen mot godis. Jag älskar godis och jag tycker en helg utan karamellkungen inte är någon bra helg. Men att gå ner i vikt handlar om att göra andra val, JAG måste lära mig göra andra val. Inte en vecka eller fyra veckor, utan för resten av mitt liv. Fortsätter jag som idag blir jag en bitterfitta som kastar avundsjuka blickar på alla smala kvinnor.
Men för att knyta ihop det med det jag började skriva om så är detta mitt val. Jag tänker inte pracka på mina fina tonårstjejer vad jag håller på med. De duger så himla bra som de är, Jag duger bra som jag är. Men för att vara den livsglada människa jag vill vara vill jag gå ner åtminstonde tio kilo.
Shit, nu har jag gjort det. Berättat om min allra största demon och min största skam, dessutom har jag gjort det officiellt att jag ska gå ner i vikt. Nu måste jag göra det här, nu är nu!!
Peppa mig please!!
Lördag
Försökte få biljetter till hockeyn men fick bara fatt i en så det blev ingenting. Istället har jag suttit i soffan och kollat på en riktigt bra film. The Blind Side. Klicka på länken så får ni ett provsmak http://www.youtube.com/watch?v=5hn5-pxWM6k
Jag har otroligt svårt för sådär uramerikanska snyfthistorier men eftersom det här filmen var verklighetsbaserad så var den riktigt bra. Sandra Bullock är ursnygg...
Anstränger mig verkligen för att inte bli stressad över att inte göra någonting. Ett tag tänkte jag att jag skulle ut och gå för att få lite sol i ansiktet men orkade ärligt talat inte. I säkert två månader har jag tagit en timmes promenad varje dag vilket inte har resulterat i någon viktnedgång (min kropp är ett mysterium...) utan det har resulterat i ett ont knä. Mitt jävla knä har gjort ont tillochfrån i sex månader men i nuläget gör det ont mest hela tiden så jag har *kors i taket* boka tid hos en läkare för att kolla upp det.
På måndag tar jag och Kassör K tag i det igen. Den här gången ska vi i mål!! Och det behövs verkligen, iaf från min sida..
Snart ska jag lyfta arselet från Soffan och börja göra lite mat så att det hårt arbetande saneraren får lite gott i sig efter 12 timmar "på" Skutskär.
/s
Tack Annso!
Det är snart sex år sedan vi flyttade in i vårt hus på Håde. Ända sedan dess har jag sagt att ledstången i trappen borde vara svart istället för den taskigt vitmålade den är idag. Igår hände det!! Jag målade den svart! Och hur lätt var det inte?? Och hur lång tid tog det? Jo, en timme.
Tänkt att ödsla tid på tanken "att jag ska" i flera år istället för att bara göra det..
Egentligen har jag Annso att tacka för att det äntligen blev gjort. Jag är en sådan person som går i mitt "skit" och är nöjd med det ända tills det kommer hem någon till oss, helt plötsligt då ser jag saker som ser skabbigt och slarvigt ut.
Hur många gånger har jag inte städat toaletten efter gästerna åkt hem? Hur många gånger har jag inte dammat hyllorna efter svärmor varit på besök? Eller hängt undan sommarjackorna i hallen efter bästa tjejerna varit hemma och fika?
Så var det nu också. Visst har jag tänkt under åren att jag ska måla den fina pärlsponten i trappen och att ledstången en dag ska bli svart. Men jag har liksom inte haft så bråttom...
Men så kom Annso hem i veckan och kollade läget lite i huset, så där som man gör när man kommer hem till någon. Då vaknade fru Hägglund!! Annso har målat varenda grej i sitt hus det senaste året och varit sådär jätteduktig. Då helt plötsligt vaknade jag ur min "vanesömn". Fan, att JAG inte har målat. Det blir ju jättebra med ny antikvit färg på den där fina pärlsponten!
Nu är Annso en sådan där fin människa som har ungefär samma livssyn som mig, att "ja, läget har inte varit rätt för henne att måla" eller "gör som du vill, om du är nöjd så är ju det toppen".
Men "tada" i går åkte jag upp och köpte tre liter Beckers antikvita väggfärg och en ny pensel. Åkte hem och tvättade pärlsponten och slipade av den lite snabbt och började måla. Men hur bra belv det inte???!!!
Sedan hade vi svart hammarlack hemma också och då målade jag ledstången.
När allt var klart var jag tårögd. Tårögd för att det blev så fint och tårögd för alla år som jag inte har gjort detta.
Och vet ni, nu när jag ändå är på gång ska jag måla våra gulvita gamla dörrar också. Och nästa helg ska vi ha barnvakt och då ska vi slipa trappen och måla den också. Förstår ni vad det händer grejer???
Tack vare Annso och kanske lite arga snickaren!
Puss
Men, jag är inte kräsen...
På morgonen vill jag ha ett stooort glas, vid lunch likaså. På eftermiddagen vill jag ha en mindre kopp och om jag tar kaffe på kvällen vill jag återigen ha ett stort.
Sedan dricker jag bara kaffe som är nybryggt. Det värsta jag vet är ett kaffe som stått på i bryggaren en timme eller mer. Jag känner direkt hur gammalt kaffet är.
Stefan kan dricka kaffe som stått på hela dagen, eller kaffe som kallnat kan han värma på i micron....
Men, jag är inte kräsen....
Idag har barnen varit hos Hårloftet och klippt sig. Leo, som ska spara till långt hår, tunnade mest ur håret och klippte lite frisyr. Molly ville klippa sig kort men det fick hon inte för mig. För jag har en dröm att hon ska bli Lucia. Det är en dröm som aldrig slog in för mig så då vill jag självklart uppfylla den genom henne.
Det fanns aldrig en tanke att någon skulle välja mig till Lucia så därför gjorde jag helt tvärtom och var stjärngosse under flera år. Ända tills en fröken sa att tjejerna MÅSTE vara tärna. Vilken jädra diskriminering egentligen.
Molly ska få klippa sig kort, fast efter jul...Om hon vill.
Jag har fredagsfrid på en torsdag. Det är en otroligt härlig känsla!!
Väntar på Stefan som jobbar häcken av sig på Korsnäs. Han kliver upp en timme innan jag och han kommer hem fjorton timmar senare, så har det varit sedan i söndags. Lite tråkigt såtillvida att det inte blir sådär jättemycket kvalitetstid. Han är trött och jag är trött. Vi får helt enkelt ta igen det senare...
Idag ska han iallafall få jättegod mat. Färsk pasta med fläskytterfilé och färsk bladspenat. Då blir han nog glad.
Fridens
So
Min mormor
Fick just ett telefonsamtal av min mormor, hon ringde och tackade för blommorna jag och mina syskon skickade nu när hon fyllde 95 år. Tänk, 95 år.
-Jo, visst sörru, hon är ute och går med stavarna en halvtimme varje dag och varje lördag dricker hon ett glas vin och skålar med sin man som gick bort för ett år sedan.
I våras gjorde hon ett ögonlockslyft.
Hon har krut min mormor. Liten som en fågelunge och den gulligaste röst ni kan tänka er.
Det som är synd med min mormor är att jag inte kan kalla henne för mormor, för hon adopterade bort min mamma när hon var bebis. Mormor var inte gift när hon blev gravid så därför var det inte läge att behålla barnet. Istället fick min mormors kompis Märta, som var barnlös, ta hand om mamma.
Att mamma var adopterad var ingenting mamma visste, utan hon fick reda på det genom rykten.
Trots denna chock för mamma så tror jag att hon har haft en bra barndom.
Vi har alltid kallat henne för "tant Margareta", dels för att iallafall jag inte har vetat historien och dels för att det passade att kalla henne för tant Margareta. Att kalla henne för mormor kändes konstigt, min mormor heter Märta!
Men nu när jag är vuxen och när jag ser den otroliga likheten mellan mamma och tant Margareta, och nu när mormor Märta sedan länge är borta, känns det bra att säga mormor om henne.
Jag är glad för henne. Hade jag möjlighet skulle jag vilja träffa henne oftare.
Hon är mitt ursprung.
Min mormor.
Se ljuset i tillvaron...
Mitt hem är riktigt tråkigt. Har inte köpt någonting nytt hemma på jättelänge så allt är vanligt och tråkigt. Utanför har jag inte ens ställt en ljung, för jag tycker ljung är tråkigt. Pelargoner och lavendel -ja tack. Ljung och lyktor-nej tack!
Mitt jobb är tråkigt. Bara konflikter och ifrågasättande.
Mina barn är tråkiga, för ju mer tråkig jag är desto tråkigare blir dom.
Mörkt ute vid sex...Fy vilken jäkla årstid det här här. Blåsigt och grått. Träden hånar mig med sina nakna grenar och trädgården är tom. Tom på grönska och leksaker. Tom på bord och stolar. Kaffe på farstutrappen är inte att tänka på.
Förlåt, men jag hatar hösten. Jag avskyr mörker och innesittande. Jag ser inte det mysiga att "få sitta inne och tända ljus".
Snart kommer väl den jävla snön också. Avskyr jag hösten så hatar jag vintern.
Jag är en vår och sommar tjej. Ljust och glatt ska det vara, varmt och skönt.
Ska försöka peppa mig nu. Överleva denna mörka årstid. Se ljuset i tillvaron. Uppskatta mig själv och mitt hus och min familj. Se det bra istället för att stirra mig blind på det som irriterar. Det kommer att ta på krafterna men jag lovar att jag ska ta mig i kragen. Ska bara vara tråkig ett tag till...
Ny layout
Trevlig helg!
Jag har dammat. Attans vad tråkigt det är att damma. Men nu är det gjort! Och det firar jag med att knäcka en flaska rött.
Och nu sitter jag här i mitt nydammade hus, vid köksbänken med mitt glas bredvid ugnen som är jäkligt varm. Datorn står på en ren ekskiva och jag känner mig nöjd. I ugnen ligger en kyckling som doftar ilsket av vitlök och på spisen puttrar en vitlöksås. Molly. som har kusin Alice här, och Leo som är nytränad sitter i soffan och kollar barnprogram.
Nu råder den fredagsfrid som jag har längtat efter hela vecka, men som jag tills klockan tre idag inte trodde skulle infinna sig.
Trevlig helg!
Lyckan, kärleken och meningen med livet
Jag är sjukt less på mig själv att jag lovar saker till höger och vänster och sedan glömmer jag det. En dag kommer någon bli riktigt arg på mig för jag har missat något viktigt. Alltså jag har bara haft tur den här veckan att ingen har skickat en brevbomb eller tryckt upp mig mot en vägg med en pistol under min haka.
I tisdags var jag på bio med de bästa. Vi såg "Lyckan, kärleken och meningen med livet". Den var bra, fast det filmen handlade om har jag själv genomlevt. Inte för att jag skilt mig och åkt till Rom och Indien och grejer, utan mer att jag har gjort samma resa i mitt huvud. Jag har haft mina ups and downs och jag har funderat och försökt funnit mig själv. Och jag har kommit på att den enda som har makten över mitt liv är jag själv. Har man kommit på det så har man kommit väldigt långt. Och när man kommit på det så blir det så tydligt vilka som inte har kommit på det.
Men det som verkligen slog mig med filmen var att jag vill till Rom. Mmm pasta och rödvin och klimatet och gamla byggnader. Dit SKA jag, ingen mer än jag själv hindrar.
Just nu sitter jag och garvar åt Hellenius hörna. Verkligen min humor!!
Förresten, idag berättade Leo att ***is föräldrar hade skilt sig. Oj vad tråkigt sa jag. Då svarade Leo "vad är skilja sig?" Gud vad skönt att vara liten och inte behöva oroa sig över sånt. Att vara lyckligt ovetande om att två föräldrar kan sluta älska varandra och skilja sig. Hoppas att han aldrig behöver oroa sig över det.
http://www.youtube.com/watch?v=k34no1Qhc6E
Klicka på länken så får ni höra en bra låt med ett självklart budskap.
Puss
Aino
Ni kan inte tro hur mycket jag har letat. I alla soffor på jobbet, på kontoret, i handväska (tillochmed dammsög den) och i bilen fyra gånger. Jag har levt "leta mobil" så tillslut var jag tvungen att sluta leta för jag höll bli tokig på riktigt.
Nu har jag accepterat att den är borta. Förresten så gillade jag inte den från början. Den var för klumpig och den var skitjobbig att skriva sms med. Fast att betala 500 kronor i månaden ett år till är väl ingenting jag älskar.
Nåt som var bra i allt det här är att jag konstaterade att ta en försäkring när jag köper nåt nytt är bra, samt så är det bra att ha en drulle-försäkring. Inget av dessa hade jag. Men nu har jag.
I går lekte jag och Vicky och U modeller. Dyrt men roligt. Kul att göra det en gång. Innan jag blir för rynkig.
Men någon modell blir jag nog aldrig, jag har någon konstig gåva att grimasera på bilder vilket inte blir snyggt. Men fokusera på det snygga!!!
Puss
Trött
Jag hade en jobbig dag igår. Upp tidigt och lämnade barn, iväg till jobbet och var där till fyra. Hem till svärfar och hämtade barnen sedan hem och stekte blodpudding som jag själv inte hann äta förns det var dags att åka tillbaka till jobbet och ha möten. Var hemma igen klockan tio och började då medla med mina favvo-tjejer på jobbet som har kommit i luven på varandra. Tror jag kom isäng klockan tolv. Ock så upp igen klockan sex igen.
Nu ligger jag som ett slakt i soffan och orkar ingenting. Barnen bygger koja i källaren, de drar säkert fram massor av konstiga saker men ärligt så orkar jag inte bry mig.
Zappar runt med fjärrkontollen och fastnar för Förkväll på http://www.tv4.se/ . Det är typ det jag orkar med nu, en soft intervju med Paolo Roberto och lite matlagning. Men att få botoxinjektioner i direktsänd tv är inte min grej...
Känner att jag kommer att ligga här hela kvällen och jag ska INTE ha dåligt samvete. Det enda som fattas nu är kanske lite karamellkungen....
So
Mat, pistoler och gudstjänst
Jaha, måndag igen då.. Vanligtvis består måndagar hos Hägglunds av makaroner och korv men inte idag. Slog till med spaghetti och köttfärssås!
Molly åt hos Alice och snygg-Stefan är borta och jobbar så jag kan säga att det blev MYCKET mat över. Det går aldrig i förväg att säga hur många som ska äta middag hemma hos oss. Ibland är vi åtta och ibland är det Stefan och jag. Ibland får man äta sig mätt på mackor och ibland blir det så mycket mat över att hela frysen blir full.
Idag var en "mycket-mat-över-dag". Fast jag gillar att det finns färdig-mat i frysen. Så jäkla skönt att plocka fram stressiga dagar.
Kusin Edvin var här och han och Leo lekte friskt med svärd och pistoler. När A var liten var både jag och Stefan jättehård på att han inte skulle få pistoler att leka med. Nu förtiden är jag bara glad om barnen leker så att jag kan få någon sekund för mig själv. Så svärd och pistoler är heelt ok. På Disneyland köpte Leo tre vapen som han tryckte ner i resväskan för han vågade absolut inte ha det i handbagaget utifall han skulle bli stoppad i tullen...
Igår var hela familjen på gudstjänst på Mikaelsgården. Det är väl ingen regelbunden söndagssyssla hos oss men nu är det så att Molly är med i barnkören och då måste vi ju som föräldrar gå dit och lyssna. Vi får liksom guds ord på köpet... Ett tag trodde jag Stefan skulle storkna av allt snack om änglar och herren men det var som om Prällen kunde läsa tankar för predikan blev kort och det blev kyrk-kaffe istället. Det är någonting som kyrkan är bra på. Fikat. Hembakta bullar och kakor och kärleksmums. Vi hade jättetrevligt runt fikabordet och var faktiskt sist därifrån.
Idag fyller brorsans Melker 10 år! Grattis på dig!!
Och nu: Biggest Looser.
P&K
Skafföttersnatt
Kom ihåg när han var nyfödd och nästan försvann i min armhåla...
Fast hur gulligt det än är med småbebisar i sängen så föredrar jag faktiskt att de har börjat blivit stor. Var sak har sin tid liksom.
Jag känner mig så himla nöjd med mina barn, har ingen längtan alls efter en sladdis. Jag gillar tanken att få uppleva saker med Molly och Leo, som när vi var till Paris tex, eller när vi åker till Kungsberget eller går på Wasa-museet.
Är så klar med blöjor och skötväska och ammning och barnstolar.
Fast nu kommer ju "kusin" om en månad och det tycker jag ska bli himla mysigt. Jag uppskattar verkligen att A och M skaffar ett till barn som jag kan snosa och bära och framförallt lämna tillbaka när jag vill.
Leo har varit sugen på pizza i två veckor. Varje dag har han bönat och bett om att få pizza till middag, men mat-Hitler=jag, har sagt nej. Pizza för mig är en otroligt nödlösning, jag som planerar matlistor tillåter inga utsvävningar (jo, nån gång ibland, fast väldigt sällan).
Fast då är det tur att barnen har moster Nettan nära, för hon erbjöd sig att hämta Leo efter fritids och åka och käka pizza idag, de tillochmed kanske skulle gå på leksaksaffären. Vilken lycka!!
Molly ska på middag hos Alice innan de ska på disco ikväll. Ett disco jag själv ska jobba på, men det verkar inte störa henne ett dugg. Än.
Nu ska jag till "helvetet på jorden" alltså Köpis. Det är soprent på mat i det här huset så jag bara måste åka och fylla på... Tänkte även slinka in på KappAhl och överraska Molly med en glitter-top som hon kan ha på sig ikväll. Då blir jag nog populär.
Puss
Hansomharfel
Barnen är med i olika grupper, och en ska ha frukt och en ska ha inne gympa, den ene ska på uteliv och den andra ska ha med sig en toarulle. En ska cykla och en ska åka buss. En har gummistövlarna hemma och en har glömt jackan på skolan.
Jag håller på att tappa greppet.
Idag fick jag en riktigt psykbryt när jag möter Molly efter vägen efter att hon varit med sin grupp på uteliv hela förmiddan. Hela jag genomgick en inre kris när jag inser att hon inte hade kläder för att vara ute en halvdag, hon hade ingen kåsa med sig eller sittunderlag. Ingenting.
Precis då när jag stod där och ursäktade mig lite för fröken kom jag på vems fel allt var. Det måste vara Stefans fel. Varför hade inte han koll på att det var uteliv idag? Varför kunde inte han kolla det igår?? Och som vanligt så ringer jag upp och börjar skälla, vilket slutar med att han blir skitsur för jag ringer och skäller och då blir jag ännu argare och säger "hej då" och lägger på, och då är jag så arg att jag har lust att kasta mobiltelefonen ut på åkern, men hinner upp mig själv och inser att det innebär ÄNNU mer problem eftersom jag då måste ligga på alla fyra på en fuktig åker och leta efter min mobil...
Muttrade en lång stund över allt, säkert i tio minuter. Skickar iväg ett sms till "hansomharfel" där jag skriver att jag ska jobba över så han måste hämta barnen. Med det ville jag visa att jag är fri att bara bestämma skitfort att jag ska jobba över så att han måste lösa hämtningen. Efter ytterligare tio minuter inser jag att det är barnen som hamnar i kläm för att jag är lite sur på deras pappa. Jag kom på att jag använde barnen som argument och hot. Då skämdes jag, för är det nåt jag tycker är oerhört jävligt så är det när föräldrar använder barnen som hot och skuld. Men då var det liksom försent.
Under dagen har jag tänkt fram och tillbaka på hur det ska bli bättre med alla läxor och grupper och trumpeter och allt, det handlar om att faktiskt lägga över lite på barnen. Molly är faktiskt så pass stor så att hon måste ansvara för att hennes läxor kommer med hem i väskan, hon har valt att spela trumpet och då måste hon ta lite mer ansvar för att trumpetläxan blir gjord. Att packa en gympapåse ska hon kunna nu. Eller har jag fel??
Leo är fortfarande för liten, han har fullt sjå att komma ihåg att han ska ta på sig jackan när det är dags för rast...
Så vad har jag lärt mig av det här?
Jo, att barnen kan ta mer ansvar än jag tror.
Att det är egentligen inte hela världen att ibland vara oorganiserad.
Att det är skönt att arga av sig på någon annan.
Puss
Guldkant
Lite starkare och kanske en gnutta snyggare. Not.
Same shit as always.
Sitter vid bordsänden med laptopen, tittar ut över köksbordet som ännu inte har plockat av sig själv. Ser tallrikar där ketchupen har börjat torka in och pastan som är kvar i kastrullen är kall och ihopklibbad. Diskmaskinen har precis "ding-dongat" (fast jag tycker den ropar "Ste-fan, Ste-fan, Ste-fan) och det betyder att jag först måste plocka ur den innan jag kan sätta in nytt. Gud vad tråkigt!! Vad tråkigt det är med pasta och ketchup och diskmaskiner och måndagar...
Ge mig lite guldkant! Nån??
Resereporter
Men just nu är det en annan resa som hägrar. I morgon bär det av till Paris!! Allt är packat. Jag har städat toaletten (för tänk om det händer nåt med mig och någon annan ska gå in i mitt hus, då vill man ju inte bli ihågkommen som den som hade skitit badrum..) jag har instruerat sonen om kaninmat och kattmat.
Jobbtelefonen blir hemma.
Nu har jag semester!!
Puss
Reflektioner från en natt i sjuan...
Exakt 45 minuter senare vaknar jag av att jag själv säger " jag måste gå och kissa". Det är döden att gå upp så strax inpå jag somnat, antingen somnar jag till på toa en kvart och kryper därefter upp i trappan innan jag stensomnar om, eller så blir det som inatt. Pigg.
Låg och visualiserade en stund som jag alltid gör när jag inte kan sova. Med tankens kraft kan man ju få allt har jag läst, så där låg jag halv tolv i natt och tänkte starkt på hur det skulle kännas att göra ett kontoutdrag och det stod saldo: 1 118 0000 kronor. Men istället för att stanna i den känslan och somna så började jag grubbla på HUR pengarna hade kommit in på mitt konto. För pengar ramlar ju inte bara in. Hade någon på banken gjort ett fel, eller hade postkodlotteriet glömt att säga till mig att jag vunnit?
Mitt i allt det där somnade jag.
TRE timmar senare vaknade jag av Leo som prompt ville ligga skaffötters i vår säng. Efter allt grubblande så var jag i koma och tillät honom det. Då började krånglet. Han vred på sig och suckade och snurrade VÄLDIGT HÖGT i håret och smackade, helt plötsligt började det pipa i Stefans näsa och en fånig snarkning började eskalera till något jättestort.
Då blev jag kissnödig igen ...
Och efter det var det helt kört.
Bankade på Stefan några gånger tills han fattade att han skulle vända på sig. Hotade Leo med att inte få följa med till Paris om han inte låg still. Själv manade jag mig med positiva tankar. Men då började jag tänka på vår trasiga persienn och att jag måste komma ihåg att köpa nya snören till . Så låg jag där i sängen och gick igenom hela processen med att byta snören till persiennen. Sedan gick jag igenom hur man byter vindskivor, sedan lite peptalk om flygningen och att jag måste komma ihåg att hämta ut väskorna efter vi landat (ALLT blir så stort när jag inte kan sova...) Låg och planerade att vi måste köpa en större säng till Leo så att jag kan gå in och lägga mig där när sådana här nätter inträffar. Kvart i fem somnade jag om.
Klockan fem gick Stefan ner till soffan och la sig, han hade fått nog av allt vändande och vridande.
Halv sex kommer Molly in och säger att hon har haft en mardröm.
Kvart över sex vaknar jag av att kaninen hysteriskt stampar i altangolvet (troligen var Stella därinne och retade henne).
Kvart i sju gick vi upp..
Men men , fånga dagen...
Kräftskiva
Vilken trevlig fredag det blev! Goda kräftor, goda tillbehör, god dricka och mycket goda vänner! Tillochmed mina baguetter blev goda, trots allt.
Groggbordet var framdukat, om man säger så ;) 
Vi har alltid så himla roligt när vi träffas. Den här gången fick ju tillochmed karlarna var med, det händer inte så ofta. Klubben för inbördes beundran träffas helst själv. Fast nu börjar våra respektive bli så tjenis med varandra att de vill hänga med allt mer. Fast det stör inte så där jättemycket. Klubben blir alltid lite keliga framåt småtimmarna så då är det bra när männen är med.. 
Kvart i fyra ramlade Stefan och jag hem...
En av oss tål inte kräftor så bra så lördagen blev lugn. Barnen hämtades från Falun bara för att åka vidare med Moster Nettan på bio.
Idag har Ebba-kanin flyttat in på altanen. Så nu är hösten på intågande. Det slog mig idag när jag var ute och gick att hösten kryper allt närmare. Det låg löv på vägen där jag gick och träden börjar skifta i gult och rött. Jag är ledsen, men jag är inte riktigt där än. Jag förväntar mig fortfarande varma dagar och kaffe på altanen. Jag har så svårt att inse att kvällarna blir allt mörkare och mornarna blir att kyligare. Det står inte på förrän jag får skrapa rutorna på bilen..
Våra bilar blev också tvättade idag.
Jag hann också med ett aerobic-pass på Farmec. Ett roligt pass men jag hade nog trott att det skulle vara lite mer svettigt, att jag skulle bli anfådd. Visst, det är svårt med alla steg i början men jag vill BLI ANFÅDD!!
På torsdag provar jag Farmec´s zumba, så får vi se hur det är.
Älsklingen gjorde varma mackor till kvällsmat! I like!!
Nu lite Irene Huss innan sängen.
Puss
Oro
Nu är jag nöjd. Mycket nöjd.
Kommer väl ta någon vecka innan det blir riktigt bra men det kan jag stå ut med.
Var upp till köpis och panikköpte svart hårfärg för jag trodde att allt mitt gråa hår skulle komma fram nu när jag klippt mig. Men så blev det inte. Ska nog färga mig innan Paris iallfall.
Det börjar närma sig nu, resan. Känns otroligt bra att få åka iväg några dagar och få uppleva lite nytt. Leo är jättenervös inför flygningen, han har ju inte flygit sedan han var bebis så det är jättespännande för honom. Hoppas verkligen att det blir en bra flygning. Jag är inte rädd för att flyga egentligen, jag bara tycker det är jäkligt obehagligt. Det känns jobbigt att sitta instängd och inte kunna ta sig någonstans. Brukar aldrig annars känna mig klaustrofobisk bara när jag sitter i ett flygplan. Den här gången kan jag ioförsig koncentrera mig på barnen och då kanske jag glömmer av mina egna obehagligheter.
Jag tror inte heller Stefan gillar att flyga..
Vad är det värsta som kan hända? Jo, att planet störtar. Men det kan ju jag inte styra över.
Måste komma ihåg att städa ordentligt innan jag åker utifall vi störtar och någon annan ska städa ur huset...
Undrar varför man alltid ska känna oro? Oro för att det ska hända nåt med barnen, oro för att jag inte stängt av plattan, oro för att morsan sitter i bilen och kan krocka, oro när min 42-årige bror är ute och fiskar, oro när Stefan är i en sistern på Korsnäs, oro för att pengarna inte ska räcka till, oro för att vi inte får förnya avtalet med Soffan och Gävle kommun m.m m.m.
Jag måste bli bättre på att INTE oroa mig. Saker händer oavsett om jag oroar mig eller inte. Brorsan har nog varit ute och fiskat flera tusen gånger, det är bara waist of time att oroa sig över honom, tror inte han går och ojar sig över mig..
Nu tar jag min nya frisyr och åker och hämtar barnen.
Fridens
Bad hair day...
Jag är nöjd med mitt hår. Det är lätt att få till och det är rätt mycket av det, än så länge. Mitt hår är bra tills det blir för långt för då förvandlas mitt hår till ett rent helvete. Just nu är mitt hår ett rent helvete. Det är stort och för långt, jag får inte till det och det är dassigt och jäkligt trist. När mitt hår inte fungerar fungerar inte personen Sofia heller.
Jäkligt dassigt, långt Zigenarfrisyr
Bra, snyggt hår. Ni ser skillnaden va?!
Bokade en tid hos Linda på hårnästet men det är om två veckor och så långt fixar inte mitt huvud att vänta. Så jag ringde Annica på Hårloftet och fick en paniktid i morgon kvart över elva. Puh, det känns som om jag kan andas igen.
Gud vilka stora problem jag brottas med...
Den här veckan har jag surfat runt på restresor, inte för att jag egentligen ska åka någonstans, utan det är mest bara känslan att få nääästan klicka i och ha beställt. Pratade med U idag och hon hade haft en härlig vecka på Kreta tillsammans med sina tjejer och då blir mitt behov att nääästan få klicka i en resa ännu starkare.
U och jag bestämde dock att vi ska bestämma en vecka i September nästa år då vi tar barnen och åker iväg. Det känns härligt att ha bestämt det.
Men jag ska inte klaga, om tio dagar är vi på väg ner till Paris. Det ska bli mycket spännande! 
Gud vad jag njuter av hemmakvällar nu när jag jobbar. Blev lycklig av tanken idag på jobbet när jag kom på att jag hade en ledig kväll ikväll! Just nu gillar jag att komma hem och laga middag och kanske plocka lite och sedan dö i soffan.
Tvingade Stefan på föräldrarmöte idag...
/S
