I det stora hela har 2010 varit ett bra år.
Det har inte funnits motivation. Jag har i frågasatt mig själv om vem som vill läsa om vad som sker i mitt liv och varför jag vill dela med mig av det? Jag har tagit upp sidan och inte funnit ord att skriva, huvudet har varit på annat håll.
Sofia mår bra av att skriva, det vet jag, men jag har inte för en sekund kommit på vad jag ska skriva.
Alla firar ju jul, alla äter samma mat och alla träffar en mystisk man i röd kostym, så varför skulle jag skriva om det? I mitt huvud har jag brottats med hur mycket jag behöver städa bara därför att det är jul? Har jag köpt tillräckligt genomtänkta julklappar? Kommer julafton vara en bra dag eller kommer dagen präglas av den ångest jag tidigare känt på just julafton?
Nu med facit i hand så blev julen precis så bra som jag ville ha det. Jag har umgåtts med människor som betyder nåt för mig, jag har skrattat och jag har ätit alldeled för gott och för mycket. Mina barn blev nöjda med sina paket och stress har jag inte kännt av.
Att vara viktväktare när det är jul rimmar skitdåligt. Dagen efter julafton hade jag gått upp 2.3 kg. Dagen efter det hade jag gått ner 2.4 kg. Nu idag har jag gått upp 1.6 kg. I morgon väger jag säkert ännu ett kilo mer för jag har börjat nalla på det godis som jag tänkte att ungarna skulle få i morgon på nyårsafton. Men, vad gör det?? Viktväktarna finns kvar så länge det finns lagomtöverviktiga kvinnor som jag, och jag har ju faktiskt hela livet på mig att bli smal. Eller iallafall till sommaren...
Nu till en lista över bra saker som hänt 2010:
1. Elvira föddes-Världens sötaste lilla unge som jag är moster till.
2. Saker ordnades upp för min syster-både bra och dåliga, nu kan det bara bli bättre.
3. Paris-resan med barnen-vilken härlig semester!
4. Poolen hemma på gården-den är inte klar än men det är på gång.
5. Sköna varma dagar på Valbobadet med trevliga människor.
6. Hängivna männsikor i Unga Örnar Valbo.
Sedan kan jag lägga till att Stefan är alltid bra vilket år det än är. Mitt hus är också bra trots skavanker. Mina syskon är bra genom att bara finnas till. Min mamma är bra jämt. Min svärmor är också bra jämt. Min bil har varit bra hela året likaså min ekonomi, fast jag hoppas på att både bil och ekonomi kan bli bättre nästa år... Min kropp har funkat bra utan några större sjukdomar eller skador. Vinter var för bra och för kall. Osv....
I det stora hela så har 2010 varit ett bra år.
Molly sammanfattade sin sommar 2010 så här:
Gott Nytt år mina vänner!
Jag fixade inte att gå dit....
Men nej, igår sa min kropp i från. Det går inte mer. Hela kroppen bultar och gör ont. Mitt huvud känns som om placerad i en akvarieskål, jag hänger inte med i samtal och jag kan absolut inte ta in ny information.
Stod och pratade med en kompis på Köpis i går och känner hur jag liksom tappar hörseln när hon pratar, riktigt känner att jag orkar inte lyssna något mer. Hon försvinner som en suddig bild och jag återfår fattningen och avslutar samtalet.
Mötet jag skulle gå på i går tackade jag nej till. Ett möte där människorna jag skulle träffa är otroligt viktiga, ni vet polis och rektor med flera. Men jag fixade inte att gå dit.
Mellanstadiediscot igår ställde jag in för jag orkade inte leta ersättare till dem som egentligen skulle jobba.
Senaste veckan har jag knappt pratat med Stefan, och om jag pratat med honom så har jag varit irriterad och inte orkat förklarat vad jag egentligen menade.
Jag har strulat med ett styrelsemöte som inte blivit av för folk kan inte.
Igår rann det över.
Jag kollade snabbt över mina komptimmar och kunde konstatera att jag har 70 timmar övertid plus en vecka semester att ta ut. Annso bestämde att jag skulle MINST ta ut timmar så att det täckte till nyår. Tur att jag har Annso som orkar ta beslut åt mig när jag inte själv fixar det.
Mailade mina viktiga vänner i VU och fick ett "självklart" till svar.
Så nu sitter jag här. Huset är fullt av tända ljus och kaffet doftar härligt. Att veta att jag har minst två veckors ledighet gör mig lugn mitt i allt kaos i min kropp. Det gör mig nästan tårögd. Känslorna ligger utanpå skinnet så en vacker blomma kan få mig att börja gråta liksom en motgång när jag ska parkera....
Om jag ska analysera varför det blev så här. Igen. Så är det dels för att min engagemang och min lust att arbeta ibland blir en aning för stor, dels för att mina barn har så mycket aktiviteter och dels för att det ska bli jul med allt vad det innebär.
Nu ska jag gilla bara gilla läget. Detta dilemma går bara att vila ifrån. Göra saker för min egen skull. Ta promenader. Göra saker i min egen takt.
Skriva.
Äta.
Njuta.
Umgås med människor som ger mig energi.
Stänga av mobilen.
/Sof
Mollys dag.
Klev upp klockan fem och satt på kaffe. Jag är duschad och påklädd.
Det är en viktig dag idag. Det är Mollys dag.
Jag hoppas verkligen att hon går upp och har roligt på scenen!
Hur det än går så är hon min vinnare. Hon är modig och hon är stark.
/Sofia
Julros & Emaljskylt
Därför åkte jag till Wallewin http://www.wallewin.se/ och köpte mig en julros. Alltså jag älskar julrosor och har år efter år suktat efter att ha en alldeles egen. Och idag slutade jag sukta och köpte mig en.
Nu står den där i köksfönstret och är så otroligt vacker. Sedan berättade hon som äger Wallewin att till våren ska jag plantera ut den för har man tur kan den bli som en buske som blommar på hösten, så det ska jag verkligen göra!
Efter denna första egna julklappen gick jag över till Madame Nyberg http://madamenyberg.blogspot.com/ för att kolla lite, det var första gången jag var in där idag. Jag har hört så mycket gott om denna affär att det liksom var dags för mig att gå in där.
Och mycket riktigt var det rätt så mycket som passade mig där. Jag är ju galen i gamla plåtburkar och emaljskyltar och där fanns det att handla. Tyvärr var inte burkarna hon hade på en hylla vid kassan till salu för de "hörde till huset" men skyltar fanns det och jag köpte en som jag har hängt på ytterdörren.
Sedan så handlade jag inget mer.
Åkte förbi McDonalds på vägen hem och det var verkligen en upplevelse. Alltså jag fattar inte hur folk orkar åka till Köpis vareviga helg, inte en parkering var ledig. Så himla skönt att jag slipper gå där och trängas.. Men så kom jag på att i morgon klockan ett måste jag ju vara på Köpis när Molly ska sjunga. Måste nog ta en lugnande tablett innan...
Just nu har jag pippi på att göra islyktor. Fint blir det på kvällen när man tänder.
Nu ska jag ladda lite inför kvällens Lusse-cup på Sportis. Hoppas ungdomarna dyker upp!
/SH
SOS-på liv och död.
Ibland när jag kommer till jobbet är jag helt slut och då har ju dagen bara börjat...
Men idag bestämde jag att jag, Sofia, skulle få ta det lugnt. Alltså jag stressade ju iväg barnen till skolan och så men sedan åkte jag hem igen.
Nu sitter jag vid köksbordet med ett glas kaffe, jag har precis lusläst tidningen och jag känner hur jag sakta repareras. Att högen med strykning är gigantisk och att det är hur smulit som helst på golvet struntar jag i nu.
I går var minst sagt en händelserik dag. Hämtade Molly vid tre för att vi skulle få lite "tjejtid" innan hon skulle träffa sin sångcoach på Helges. Hon fick välja vad vi skulle göra och då blev det självklart McDonalds.. Vi satt där och åt och småpratade lite och hade det jättemysigt. Då ringer telefonen och Johan från Helges berättade att lektionen var inställd på grund av sjukdom. Alltså Molly blev så besviken så att hon sjönk ihop två decimeter.
Fast eftersom jag hade en TV ibilen som fritidsgården Helges skulle ha svängde vi förbi där ändå, och då när vi kommer in berättar Johan att hade fått en avbokning så han kunde ta sig an Molly en stund.
En stund som blev jättelång, som blev en otroligt bra inspelning av Halleluja där Molly sjunger så fruktansvärt bra. Alltså Johan kan konsten att locka fram det bästa hos dessa små talanger.
Men iallafall när vi satt där och lyssnade på inspelningen knackade det på dörren och in kommer fyra poliser och ett tv-team från "sos-på liv och död". De är ute och spelar in det goda som händer i Gävle och bestämde sig för att filma musikverksamheten på Helges.
Så nu måste vi hålla utkik efter oss på tv.
Jättekonstig upplevelse, fast rolig!
Kvällen i går avslutades med pepptalk till en av mina tjejer på jobbet som behövde det. Jag börjar bli proffs på peptalk. Hoppas att de uppskattar det och tar till sig av mina tips och råd.
Jag har många fina tonåringar på jobbet. Vad skulle jag vara utan dem?
/Sofia
Tre bra saker
Vågen fortsätter att peka neråt, minus 0.5 kg den här veckan, vilket ger 2,8 kg totalt. På en månad.
Första gången jag var med i viktväktarna var för typ 12 år sedan och då gick jag ner 3.1 kg första VECKAN. Men jag lovar att det bara var vätska, kissade typ 10 gånger om dagen den där första veckan...
Men jag är nöjd med att i genomsnitt gå ner 7 hg i veckan.
Det betyder att jag har gått ner 15 kg om fem månader om jag fortsätter i den här takten. Hmm fem månader då är det maj och snart sommar, jamen det passar ju jättebra, vi kör på det!!!
Annars gillar jag följande den här veckan:
1. Wilmas knäckebröd. Dyr men skitgod. Finns på coop. Kika http://www.vilmas.se/ på hemsidan.
2. Mollys körkort på symaskin. Äntligen kanske någon i vår familj kommer överens med nål och tråd.
3. Mina nya skor.
Det är mycket sång hemma hos oss nu. Molly blev nämligen inbjuden till talangtävlingen "Julstjärnan" som är på söndag på Köpis. En talangtävling där temat är julsånger. Molly ska delta med Hallelujah. Spännande! Så nu tränas det för fulla muggar, Leo är också med ibland på ett hörn och körar lite. Fast han gillar inte när man kommer på honom att sjunga, han är för blyg.
Frågan är bara hur mycket kommer jag att gråta???
Kommande vecka ska jag lägga ner mer tid på träning, så att jag går ner minst ett kilo! I can do this!
Så jäkla sorgligt
Min systers vän dog i helgen. Hon var i min ålder har barn lika gamla som mina. För ett och halvt år sedan fick hon cancer, en cancer som blev mer cancer och som hennes kropp inte orkade med att fixa. Hon dog. Det är så jäkla sorgligt, sorgligt att en sådan vacker kvinna ska behöva drabbas av en elak jävla sjukdom, en sjukdom som även drabbar hennes familj och hennes vänner, hennes arbetsplats och hennes vänners vänner.
Jag kände henne bara lite men ändå så har jag tänkt så himla mycket på detta. Försökt tänka mig in i hennes situation. Hur förbereder man sina barn att mamma ska dö?
Jag lyssnar ju ofta på radion och en gång för nåt år sedan sände p4 ett program om en kvinna som fick cancer när hon väntade sitt första barn. Man fick följa henne genom hennes graviditet, födseln och ända tills sista andetaget togs. Den kvinnan gjorde små lådor som hennes barn skulle öppna under hela barnets uppväxttid. Små tips som hon trodde att hennes barn skulle behöva från sin mamma, typ hur mammans första kyss var, hur hennes första skoldag var, varför det är viktigt att äta grönsaker osv.
Om jag någon gång skulle få mitt liv tidsbestämt skulle jag göra någonting liknande, ett sätt att ändå vara delaktig i barnens framtid.
Det enda jag kan känna i denna sorg är att leva i nuet. Älska varandra varje dag, var tacksam varje kväll att du ännu en dag har fått varit frisk. Var snäll mot de människor du har omkring dig, häng inte upp dig på småsaker och sluta oroa dig.
Kärlek
